Förmåga att använda vardagsteknik efter förvärvad hjärnskada med fokus mot arbete

Sammanfattning: Det övergripande syftet med denna avhandling var att generera ny kunskap om förmågan att använda vardagsteknik (VT) hos personer i arbetsför ålder med förvärvad hjärnskada (FHS) med fokus mot arbete. Syftet var också att bidra till utveckling av arbetsterapeutisk intervention genom att beskriva och utvärdera hur förmågan att använda VT kunde bedömas samt att utforska hur aktivitetsbaserade klientcentrerade interventioner kunde stödja förmågan att använda VT i arbetet. Studie I syftade till att genom en kvalitativ explorativ design utforska och beskriva hur personer med FHS använde den VT som de behövde i arbetet och användningens betydelse för deras möjligheter att arbeta. Studie II syftade till att genom en kvantitativ tvärsnittsstudie beskriva förmågan att använda VT hos personer med FHS samt att utforska huruvida förmågan var relaterad till funktionshindrets svårighetsgrad. Studie III syftade till att utvärdera test-retest reliabilitet för bedömningsinstrumentet Management of Everyday Technology Assessment (META). Studie IV syftade till att genom en kvalitativ multipel fallstudie utforska hur klientcentrerade arbetsterapeutiska interventioner kunde designas för att stödja personer med FHS förmåga att använda VT i arbetsuppgifter. I studie I framkom en diskrepans mellan deltagarnas förmåga och de utmaningar som användningen av VT i arbetet utgjorde. Samtliga nio deltagare uppvisade svårigheter, vilka varierade i omfattning från svårigheter med användningen av nästan all VT, och befinna sig i en osäker arbetssituation, till att föreställa sig framtida svårigheter i användningen av VT i arbetet. Resultatet av studie II visade att förmågan att använda VT skilde sig åt mellan de tre grupperna med olika svårighetsgrader av funktionshinder efter FHS (totalt 81 deltagare). Medelvärdet av deltagarnas mått av förmåga att använda VT var lägst i gruppen med "svåra funktionshinder" och högst i gruppen med "god återhämtning". Vid jämförelse av de tre grupperna framkom det att svårighetsgraden av funktionshindret var den enda variabel som signifikant inverkade på förmågan att använda VT. Alla de övriga variablerna: kön, ålder, utbildningsnivå, levnadsförhållanden och år sedan skada inverkade inte signifikant på förmågan att använda VT. Resultatet av studie III indikerade att 22 av de 25 deltagarnas mått av förmåga att använda VT förhöll sig stabila mellan de båda mättillfällena, baserat på valda kriterier. Detta indikerar att META har god test-retest reliabilitet vid bedömning av personer med FHS förmåga att använda VT. Resultatet från studie IV visade att de tre deltagarnas klientcentrerade interventionsprocesser initialt bestod av likartade arbetsterapeutiska åtgärder men att de senare i processen kom att ha olika fokus och intensitet. Vidare indikerade resultatet att interventionerna bidrog till förbättrad upplevd och observerad förmåga att använda VT i arbetet efter FHS. Konklusion: Denna avhandling har bidragit till att generera ny kunskap om personer med FHS förmåga att använda VT, med särskilt fokus på användningenav VT i arbetet. Resultaten visar att användningen av VT i arbetet kan innebära olika utmaningar, vilka kan ha varierade betydelse för möjlighet att arbeta. Detta visar på behovet av att beakta den roll som användningen av VT kan utgöra för återgång i arbete. Resultatet har även bidragit till kunskap om att variationer i förmågan att använda VT kan vara relaterat till funktionshindrets svårighetsgrad. Vidare framkom det att personer med FHS sparsamt beskrev svårigheter i användningen av VT, vilket indikerar att intervju behöver kompletteras med observation. Avhandlingen indikerar också att observationsinstrumentet META kan användas för bedömning och utvärdering av förmågan att använda VT för personer med FHS. Slutligen, har avhandlingen bidragit till ny kunskap om hur arbetsterapeutiska klientcentrerade interventioner kan utformas för att stödja förmågan att använda VT i arbetet efter FHS.