Homocysteine and Coronary Artery Disease With special Reference to Biochemical Effects Of Vitamin Therapy

Detta är en avhandling från Department of Cardiology, Clinical sciences, Lund University

Sammanfattning: Popular Abstract in Swedish Homocystein är en aminosyra som bildas genom nedbrytning av aminosyran metionin, som tillförs kroppen via födan. Förhöjda blodnivåer av homocystein kan orsakas av medfödda enzymrubbningar, brist på vitaminerna folsyra och B12, och vissa sjukdomar, t ex njursvikt. Medfödd enzymbrist kan ge mycket höga blodnivåer av homocystein, vilket bland annat leder till kärlskada och blodproppsbildning. Forskning under de senaste decennierna har också påvisat ett samband mellan måttligt förhöjt homocystein och hjärt- och kärlsjukdom, men det är inte klarlagt om homocystein i sig framkallar sjukdomarna eller om det finns bakomliggande faktorer som både orsakar förhöjda blodnivåer av homocystein och hjärt- och kärlsjukdom. Ett sätt att undersöka denna frågeställning är att behandla individer med högt homocystein med vitaminer, t ex folsyra B12 och B6, som sänker blodnivåerna av homocystein. Om sänkt homocystein minskar sjukligheten talar detta för att homocystein är en sjukdomsframkallande faktor. Resultaten från flera stora kliniska studier av vitaminbehandlig har varit nedslående: man har inte kunnat påvisa att vitaminbehandling minskar risken att drabbas av hjärt- och kärlsjukdom. Målsättning: 1. Att undersöka vilken betydelse nedsatt njurfunktion har för uppkomsten av höga blodkoncentrationer av homocystein hos patienter med kranskärlssjukdom. 2. Att undersöka om patienter med kranskärlssjukdom och högt homocystein har förhöjda blodnivåer av markörer för inflammation, oxidativ stress och försämrad kärlfunktion. 3. Att undersöka om denna markörer påverkas av vitaminbehandling. Resultat Vi har funnit att nedsatt njurfunktion bara är en delförklaring till högt homocystein hos patienter med kranskärlssjukdom. Vitaminbrister bidrar också. Två markörer för oxidativ stress, ett lågt förhållande mellan reducerat och oxiderat homocystein och förhöjda nivåer av isoprostaner, kunde påvisas hos patienter med kranskärlssjukdom och högt homocystein. Vitaminbehandling, som nästan halverade blodnivåerna av homocystein, påverkade inte dessa markörer. Resultaten talar för att homocystein i sig inte framkallar oxidativ stress. Det är tänkbart att förhållandet är omvänt, dvs att oxidativ stress höjer blodnivåerna av homocystein . En annan förklaring kan vara att någon bakomliggande faktor orsakar både oxidativ stress och förhöjda homocysteinnivåer. Vi kunde inte påvisa något samband mellan blodnivåerna av homocystein och halten av antikroppar mot oxiderat LDL, ett kemiskt förändrat blodfett, som spelar en väsentlig roll i uppkomsten av åderförkalkning. Våra resultat talar mot att homocystein orsakar oxidation av LDL. Det finns ett samband mellan höga blodnivåer av homocystein och inflammation, men av våra resultat kan man inte säkert avgöra om vitaminbehandlig minskar inflammationen. I ett delarbete studerades sambandet mellan homocystein och assymetriskt dimetylarginin (ADMA), som är en kroppsegen hämmare av kväveoxid. Kväveoxid bildas bland annat i kärlväggen och framkallar där kärlvidgnig och motverkar blodproppsbildning och åderförkalkning. Förhöjda blodnivåer av ADMA skulle således kunna motverka de gynnsamma effekterna av kväveoxid och bidra till uppkomsten av hjärt- och kärlsjukdom. Förhöjda blodnivåer av ADMA har påvisats hos patienter med högt blodtryck eller njursjukdom. Vi fann ingen förhöjning av ADMA hos patienter med kranskärlssjukdom och högt homocystein. Vitaminbehandling påverkade inte heller blodnivåerna av ADMA. Sammanfattningsvis har vi inte kunnat styrka teorierna att högt homocystein i sig orsakar oxidativ stress, inflammation eller förhöjda blodnivåer av ADMA.

  Denna avhandling är EVENTUELLT nedladdningsbar som PDF. Kolla denna länk för att se om den går att ladda ner.