Självstyrelsens paradoxer : En studie om den kommunala självstyrelsens förutsättningar och restriktioner inom plan- och byggsektorn

Sammanfattning: Till följd av decentraliseringen inom offentlig sektor har den lokala politiken blivit ett allt intressantare påverkansobjekt för andra lokala aktörer. Villkor och beslut på lokal nivå har i större utsträckning kommit att utformas och fastställas av kommunen. Det gäller inte minst inom plan- och byggområdet. Det har i sin tur resulterat i allt starkare incitament för andra lokala aktörer såsom företag, byggherrar, byggentreprenörer, arkitekter m.fl. att inrikta sina strävanden mot att påverka kommunalpolitiken. Vilket faktiskt handlingsutrymme har den enskilda kommunen att påverka och styra markens användning och bebyggelsens utformning? Frågeställningen är särskilt intressant i de fall byggherrarnas och näringslivets önskemål och krav på miljön inte sammanfaller med kommunens intentioner.



Studien indikerar att det politiska styrsystemet har uppenbara svårigheter att fungera i tätortsnära områden, där många starka intressenter varit involverade i den fysiska planeringen. Man har från kommunens sida haft svårigheter att hävda allmänna intressen. Detta gäller företrädesvist

förhandlingssvaga kommuner.



De formella styrmedlen inom plan- och byggsektorn till trots, har inte kommunen en stark förhandlingsposition eller hög status t.ex. till följd av ett attraktivt marknadsmässigt läge, är de reella styrningsmöjligheterna vid dessa tillfällen begränsade och omgivningsberoendet påtagligt. Råder det omvända förhållandet, nämligen att kommunen har en stark förhandlingsposition, då har man också förutsättningar att använda sig av styrmedlen. Konsekvensen blir, vilket kan synas något frapperande, att svagare kommuner med uttalade behov av att söka tillgodose sina

intressen, har svårare att tillämpa styrmedlen, medan de kommuner som redan har en stark ställning har bättre förutsättningar att tillämpa dessa. Det kommunala handlingsutrymmet betraktat utifrån det lokala perspektivet påverkar således i sin tur möjligheterna att nyttja de redskap bl.a. i form av planinstitut, som statsmakterna ställt till kommunernas förfogande.



Studien behandlar m.a.o. förutsättningarna för en av den kommunala självstyrelsens hörnstenar det kommunala planmonopolets sätt att fungera d.v.s. den politiska makten över markens användning. Sammantaget är det ytterst samspelet med andra lokala aktörer, som sätter gränserna för den lokala autonomins omfattning, inriktning och karaktär inte primärt statsmakternas decentralisering av befogenheter till kommunerna. Det är en av den kommunala självstyrelsens paradoxer.



Boken ingår som nr 43 i Göteborg Studies in Politics, red. Bo Rothstein.



ISSN 0346-5942

ISBN 91-628-2524-0