Fixation of the cemented acetabular component in hip arthroplasty

Sammanfattning: Popular Abstract in Swedish Vid total höftledsartroplastik är cementering av den konstgjorda ledpannan (cupen) ett allmänt sett välfungerande koncept, men frekvensen av lossning och åtföljande omoperation är fortfarande för hög. En av de viktigaste faktorerna för långtidsöverlevnad av protesimplantat är den initialt uppnådda fixationen och stabiliteten. Den föreliggande avhandlingen omfattar såväl experimentella som kliniska studier, inkluderande röntgenstereofotogrammetri (RSA) med upp till 5 års uppföljning av patienterna. Samtliga studier fokuserar på förutsättningarna för en förbättrad fixation av cupen. Resultaten och slutsatserna av studierna är följande: Högre cementeringstryck än man normalt kan åstadkomma behövs för att erhålla önskvärd cementpenetration, speciellt eftersom det finns intakt blodcirkulation som mottryck i benbädden. Det är ingen skillnad mellan trabekulärt ben från ledpannan (acetabulum) och från belastade delar av lårbenshuvudet vad gäller permeabilitet eller strukturella parametrar. Resultat från studier gjorda på det mer lättillgängliga lårbenshuvudet kan alltså även appliceras på ledpannan. Sekventiell tryckcementering av individuella förankringshål innan resten av ledpannan fylls med cement är en metod man kan använda för att nå högre tryck och därmed bättre cementpenetration än vad som kan uppnås med fingerpackning eller konventionell tryckcementering. Den sekventiella tekniken påverkar inte cementstyrkan negativt, förutsatt att den genomförs inom 4 minuter från cementblandningens början och att cementytan hålls fri från blod eller spolas ren med koksalt. Tryck som läggs på under den tidiga cementeringsfasen har störst effekt på cementpenetrationen. Det högsta trycket uppnås emellertid senare under själva cupsättningen men har då ingen ytterligare inverkan på penetrationen. Förbättrad cementpenetration i förankringshålen verkar långsiktigt ha en stabiliserande effekt på cupens vinkelposition. Tidigt uppkomna avgränsningar mellan ben och cement synliga med vanlig röntgen, även i form av bara en tunn linje, är en stark indikation på senare cuprörlighet uppmätt med RSA. Prepareringen av benbädden i ledpannan är av stor betydelse för cupfixationen. I motsats till tidigare uppfattningar verkar det vara fördelaktigt att ta bort den subchondrala benplattan, där så är möjligt. Detta resulterar i ett röntgenologiskt överlägset ytskikt mellan cement och ben, och RSA indikerar likvärdig eller möjligen ännu bättre cupstabilitet jämfört med om man bevarar den subchondrala benplattan intakt. Korrekt preparation av benbädden i kombination med adekvat tryckcementering och cupsättning enligt de principer som framläggs i denna avhandling skapar förutsättningar för längre höftprotesöverlevnad.