Weichselian glaciations in the middle Notec River region, northwest Poland

Sammanfattning: Popular Abstract in Swedish Nedisningar under Weichsel-istiden kring floden Notec i nordvästra Polen. Inlandsisar är en viktig komponent i jordens klimatsystem. Deras utbredning och rörelsemekanismer styrs till stor del av klimatet samtidigt som isarna i sin tur också påverkar klimatsystemet. Genom kunskap om hur inlandsisarna växte till och smälte av under den senaste istiden kan man utvärdera och utveckla de modeller vi har över hur jordens klimat fungerar. Denna avhandling behandlar de nedisningar som har förekommit i området runt floden Notec i nordvästra Polen under den senaste istiden (Weichsel-istiden, 115.000-10.000 år sedan). Notec-området ligger centralt i den del av norra Polen som blev nedisad under den senaste istiden. Det är viktigt att förstå nedisningsförloppet i detta område när man försöker rekonstruera hur hela den Skandinaviska inlandsisen fungerade. De rekonstruktioner som har gjorts för Notec-området har dock varit motsägande och innehållit en del problem. Enligt olika teorier har det varit mellan en och fyra isframstötar i området under den senaste istiden. Det finns också olika uppfattningar om utbredningen av dessa framstötar. Ett annat svårförklarat fenomen var att den senaste isframstöten i området rörde sig mot väst. Detta avviker från den normala isrörelseriktningen som har varit mot syd-sydväst. En så pass avvikande isrörelseriktning var svår att förklara med äldre teorier för hur inlandsisar rör sig. Min forskningsuppgift har varit att undersöka utbredning och isrörelsemönster för den senaste nedisningen, d.v.s. isframstöten med det avvikande isrörelsemönstret. Ytterligare en frågeställning har varit varför isen har haft en så avvikande isrörelseriktning. Metoden för att lösa problemet bygger till stor del på undersökningar av de moränbäddar som bildats när inlandsisarna har rört sig över området. Det man undersöker är sedimentstrukturer, deformationsstrukturer, bergartssammansättning, partikelorientering, kornstorlekssammansättning, räfflade stenar och block m.m. Genom att studera de olika egenskaperna hos moränbäddarna kan man se hur de är avsatta, dvs om de är avsatta under isen, och i så fall hur, om de är avsatta vid kanten av isen eller om de har avsatts från efterlämnade isblock vid isens tillbakaryckning från området. Det går också se åt vilket håll isen har rört sig. En annan viktig sak är att de olika isframstötarna efterlämnade moränbäddar med lite olika egenskaper. Det gör att det går att känna igen en viss moränbädd även på andra platser i närheten. Genom att undersöka ett antal olika platser i området kan man då se dels vilka platser en viss isframstöt har avsatt morän på och dels åt vilket håll isen rörde sig. För att komma åt att studera sedimenten måste de vara blottade, som t ex i grustag, dagbrott och vägarbeten. Totalt har jag gjort undersökningar på 12 olika platser. Resultaten visar att det har varit två isframstötar i området under den senaste istiden. Den första isframstöten, Dziembowo-framstöten, har lämnat spår efter sig på tre av de undersökta platserna. Övriga blottningar var inte tillräckligt djupa för att det skulle gå att nå ner till den aktuella moränbädden. Isen rörde sig i ett första skede mot sydost. Under framstöten deformerade den sitt underlag och bildade höga ryggar vid iskanten. Dessa sticker nu upp mellan 15 och 70 m över omgivande terräng. I ett senare skede hade isrörelsen vridit mot sydväst varefter isen smälte bort från området. Nästa isframstöt, Ujscie-framstöten, var den sista i området och rörde sig in över området mot väst-sydväst. Yttergränsen för denna isframstöt ligger utanför undersökningsområdet, vilket innebär att utbredningen av isen, under detta skede, var mycket större än man tidigare har trott. Det är sannolikt så att denna isframstöt utgör den yttersta gränsen för den senaste istidens isframstötar i Wisla-dalen. Isrörelsemönstret under avsmältningen av den senaste inlandsisen har visat sig vara väldigt styrt av topografin i området. Isen har rört sig mot väster längs Notecs dalgång och mot sydväst på platåerna lite längre söderut. När man kombinerar dessa resultat med resultat från undersökningar i kringliggande områden så visar det sig att Notec-området sannolikt har varit täckt av den västra flanken av en lobformad utbuktning från inlandsisen. Denna islob har haft sitt centrum i Wisla-dalen, ca 50 km öster om undersökningsområdet. Troligen har denna islob bildats på grund av snabbt strömmande is, en s.k. isström, som har följt Wisla-dalen. Isströmmen verkar ha varit aktiv under hela perioden för den senaste inlandsisens avsmältning från Polen, från den maximala utbredningen i Wisladalen, upp till den polska Östersjökusten. Denna nya rekonstruktion av isrörelsemönstret under isavsmältningen från området är väsentligt annorlunda mot de tidigare rekonstruktionerna från området. Dessa nya resultat kan användas till att förbättra modeller över hur den Skandinaviska inlandsisen fungerade under slutet av den senaste istiden, vilket i sin tur är viktigt när man försöker förstå sambanden mellan jordens klimat och dynamiken hos de stora inlandsisarna.