Hur matematiska förmågor uttrycks och tas om hand i en pedagogisk praktik

Sammanfattning: Denna avhandling handlar om barns och elevers individuella olikheter och är en del av projektet "Pedagogik för elever med förmåga och fallenhet för matematik” vid Växjö universitet, finansierat av Vetenskapsrådet. Syftet är att studera elever med särskilda förmågor i matematik och den pedagogiska praktik som är deras vardag. Hur kan dessa elever och deras omgivning beskrivas och hur upptäcker, identifierar och bemöter lärare dessa elever? Två empiriska studier har genomförts, en fallstudie där vi får följa två elever genom deras senare år i grundskolan samt en enkätstudie med 180 lärare i grundskolansom fått beskriva sin undervisning i matematik och sin bild av elever med särskilda förmågor i matematik. Fallstudien visar att det finns både gemensamma egenskaper och olikheter när det gäller personlighet och uttryck för den matemtiska förmågan hos de elever som deltog i studien, variationer som behöver mötas med varierade åtgärder. Enkätstudien visar på en snäv syn hos lärare när det gäller bedömning av matematisk förmåga, de elever som enligt lärarna utmärker sig som förmågor gör det genom att arbeta snabbt, tänka snabbt, de är oftast aktiva och självständiga på lektionerna och skriver bra resultat på proven. Denna syn på förmåga kan kopplas samman med den undervisningsmodell som dominerar i grundskolan idag, tyst matematik med hjälp av läromedel. Studien visar att en sådan undervisning inte ger elever med särskilda förmågor i matematik det stöd och den stimulans de är i ehov av för att utvecklas efter sina förutsättningar.