The Components of Well-Being Among Older Persons: A Longitudinal Perspective

Sammanfattning: Popular Abstract in Swedish Två svenska longitudinella kohort studier är basen för denna avhandling som analyserar välbefinnandet hos yngre äldre och äldre äldre. LUND 80+startade 1988, när deltagarna i undersökningen var 80 år gamla (N=212) med årliga uppföljningar tills alla avlidit. DALBY 67+ undersökningen började 1969, när deltagarna var 67 år gamla (N=192) och har följts till 92 års ålder. Båda undersökningarna inkluderar social, psykologisk och fysiologisk undersökning. I denna avhandling har artiklarna I och II baserats på data från Lund 80+ undersökningen, och artiklarna III och IV på data från DALBY 67+ undersökningen. I artikel I analyseras sambandet mellan det informella stödet från familj och vänner, och hälsa i relation till livstillfredsställelse vid 80 och 83 års ålder. Resultaten indikerade att deltagarna, som var kvar i undersökningen hade bättre hälsa och visade större tillfredsällelse med livet jämfört med dem som ej deltog eller dog innan uppföljningen vid 83 års ålder. I motsats till tidigare studier, visade det sig att varken stöd från barn eller vänner hade betydelse för livstillfredställelsen vid 80 eller 83 års ålder (även om kontakten fortfarande var frekvent) medan hälsan var av betydelse för livstillfredsställelse endast vid 83 års ålder. Resultaten pekar på livstillfredställelsens många dimensioner och dess variabilitet bland personer i mycket hög ålder. Artikel II analyserade psykosociala faktorer och hälsovariabler och deras samband med informella och formella vård- och stödåtgärder från 80 till 82 års ålder. Resultaten visade ett signifikant samband mellan ensamhet och att mottaga formella vårdåtgärder under tre-årsperioden. Det fanns inga signifikanta samband mellan förändringar i hälsan och i det formella stödet. Resultaten visade att ensamhet ofta beledsagade det ökade behovet av stöd med ökande ålder.