Helicobacter pylori cell surface interactions with glycosaminoglycans. Identification and characterisation of proteins binding to heparin/heparan sulphate

Detta är en avhandling från Meeme Utt, MMDI, University of Lund, Sölvegatan 23, S-223 62 Lund, Sweden

Sammanfattning: Popular Abstract in Swedish Helicobacter pylori är en bakterie som orsakar såväl magkatarr, magsår som magsäckscancer. H. pylori producerar olika virulensfaktorer såsom enzymet ureas, ett cell vakuolbildande toxin (VacA), andra cytotoxiska proteiner (cagA eller pathogenicity island-associated proteins), flageller och adhesiner. För etablering av H. pylori infektion, måste dessa virulensfaktorer interagera med värdcellens ytmolekyler (sialylerade glycoproteiner, glycolipider, muciner) i magsäckens cellytlager. Glycosaminoglycaner (GAGs) är molekyler som finns representerade i de flesta humana celler och ett huvudsyfte med denna studie har varit att analysera glycosaminoglykanernas interaktion med olika H. pylori stammar. Bindningen är pH-beroende och kunde i våra studier inhiberas med sulfaterade GAGs and andra sulfaterade molekyler såsom dextransulfat och fuciodan. VacA-toxinets bindning till heparin och heparansulfat studerades i en biosensor apparat (BIAcore, Uppsala, Sweden). Vi syntetiserade specifika peptider som band till heparansulfat med moderat affinitet och vi kunde också visa att nativt toxin interagerar med heparin. Heparansulfat förmodas vara en receptor/co-receptor för VacA toxinets inbindning till värdcellens yta. I nästa publikation studerades hur ureas binder till heparin och heparansulfat. Bindningsegenskaperna mättes i en biosensor apparat (BIAcore) på ett liknande sätt som för VacA-peptider och befanns vara tusen gånger högre vid pH 5.5 jämfört med pH 6.5. Sekvenser med bindande förmåga identifierades med mass-spektroskopi SELDI-TOF MS teknik. Fyra immunogena heparin-bindande H. pylori proteiner karakteriserades med s.k. "proteom" metodik. Med 2-dimensionell gelelektrofores, immunoblotting följt av mass spektroskopisk sekvenering identifierades "cell bindande faktor 2", ureas, ett ytter-membran protein samt ett hypotetiskt protein. Tre av dessa proteiner var inte kända som heparin-bindande tidigare. Cell bindande faktor 2 proteinet visades ha hög specificitet och kan därför komma att användas som ett antigen i framtida serologiska tester. Att förstå GAGs biologiska funktioner i förhållande till patogena mikroorganismer kommer att möjliggöra fördjupade kunskaper om hur anti-mikrobiella komponenter, som t.ex. sulfaterade polysackarider, kan användas.

  Denna avhandling är EVENTUELLT nedladdningsbar som PDF. Kolla denna länk för att se om den går att ladda ner.