Coordinating the Internet

Sammanfattning: Många självklarheter i vårt digitala samhälle är beroende av Internet för att fungera. Allt från smarta dörrar för hemtjänster, till självscanningsapparaterna på ICA, till nyare bilar, moderna tillverkningsrobotar, telefoner och affärssystem. Den här licentiatavhandlingen reder ut vad Internet är, hur det styrs och vad det har för praktiska konsekvenser. Tidigare forskning finns bland annat inom telekommunikation där Internet liknas vid andra telekommunikationstjänster, så som kabel-TV eller mobiltelefoni, och inom digitalisering både inom management och informationssystem där Internet i det närmaste tas för givet som teknisk infrastruktur. Här tar jag en ansatts där jag förklarar Internet ur ett kombinerat tekniskt och organisatoriskt perspektiv.Studien är principiellt uppdelad i tre delar. Den första delen fokuserar på att begreppsmässigt hitta ett sätt att diskutera Internet utan att essentiella aspekter faller bort, såsom styrningen eller konsekvenser av den tekniska designen. Jag landar i att Internet är både ett tekniskt och ett organisatoriskt fenomen. Tekniskt i bemärkelsen att det handlar om digital paketbaserad kommunikation (dvs att olika paket kan ta olika väg och att det inte finns ett beroende på en viss specifik väg, eller “krets”), vilket kan särskiljas från exempelvis kretskopplad kommunikation (dvs en specific väg från sändare till mottagare) eller rent analog kommunikation. I denna tekniska dimension är Internet förhållandevis likt klassisk telekommunikation såsom kabel-TV och mobiltelefoni, och förlitar sig på best-effort paketbaserad kommunikation. I den andra dimensionen, styrning och organisation, är Internet ett explicit bottom-up fenomen som styrs med andra principer och ideal än klassisk telekommunikation. Till sin utformning är denna minsta möjliga koordination som krävs för att möjliggöra koordinering av de tekniska unika identifierare som behövs för att Internet ska fungera (dvs idag DNS- och BGP-flororna av protokoll för användning av namn och nummer på Internet). Båda dimensionerna, de organisatoriska och tekniska, följer samma designprinciper, och generellt är det meningsfullt att se Internet som en ekologi av aktörer snarare än en organisation i strikt teoretiska termer (exempelvis finns ingen tydlig övergripande strategi, organisationsnummer eller löneutbetalare). Det är dessa designprinciper, som ligger väl i linje med systemarkitektursprinciper för datorsystem, som är orsaken till Internets lager-design där man (generellt) inte ska bry som om vad som händer på andra lager än sitt eget (beskrivet som “separation of concerns” eller i dubbel negation “high cohesion” i texten) samt att ha en minimalistisk ansatts till koordinering och enbart koordinera eller skapa beroenden mellan enheter (både tekniskt och organisatoriskt) när det verkligen behövs (beskrivet som “minimum coordination” eller “low coupling” i texten). Den andra delen fokuserar på hur Internet kan socialt påverkas eller förändras till något annat, eller till något med en annan funktion sett som en styrd organisation. Jag använder begreppet social robusthet, som motpol till teknisk robusthet som i hur man tekniskt kan förstöra Internet, för att diskutera dessa aspekter. Slutsatserna här mynnar ut i att Internets explicita bottom-up och problemsuppdelnings-design gör det märkbart svårt för någon att medvetet påverka Internet för att ändra dess beskaffenhet, och dessutom visar jag att även om man praktiskt lyckas ta över de formellt beslutande råden (exempelvis ICANNs och IETFs styrelser) så finns det inga formella eller praktiska hinder för att bara ignorera dem (dvs switching costs för just ICANN eller IETF är låga, om än tekniskt omständligt med att konfigurera om rötter och routing-tabeller, och betydligt enklare än att gå från IPv4 till IPv6 då utrustning kan behöva ersättas och därmed en betydligt högre switching cost). Med andra ord, det är enklare att byta ut Internets koordinerare än att byta ut Internet mot något som fungerar annorlunda. Däremot är den rådande politiska världsordningen ett hot mot Internet, eftersom den regelstyrda och koordinerade världsordningen inte längre är lika självklar som den varit tidigare. Den tredje och sista studien fokuserar på nätneutralitet, dvs rätten nätverksoperatörer har att fånga värde i andra dimensioner än trafikmängd, som en praktiskt effekt av hur Internet styrs och fungerar. Det primära praktiska bidraget är att nätneutralitet inte får ses som enbart en reglerings och lagstiftningfråga utan det är mer relevant att prata om i termer av nätneutralitet i praktiken. I den bemärkelsen är lagstiftningens vara eller inte vara mindre intressant än praktisk nätneutralitets vara eller inte vara och en tyngdpunktsförskjutning i den offentliga debatten hade fört diskussionen närmare hur Internet fungerar. Sammanfattningsvis ger Internets designprinciper att marknadskrafter, och ej direkt reglering, ska möjliggöra nätneutralitet. För att förtydliga, tanken är att det ska finnas konkurrens inom de flesta nivåer eller lager, och att det är av vikt att det finns konkurrens rakt igenom så att en kundvilja för paketneutralitet på tjänstenivå även påverkar nätägar- och infrastrukturnivå, så att det är användarnas efterfrågan som leder till nätneutralitet (om den användarviljan finns). Dock kan det mycket väl vara så att man som användare inte är intresserad av nätneutralitet och då ska tjänsteleverantörer, nätägare och infrastrukturoperatörer inte heller tvingas vara neutrala genom lagstiftning då det går stick i stäv med designprinciperna. Inte heller ska en grupps vilja kring nätneutralitet påverka andras möjligheter att välja.Genomgående identifierar jag två kolliderande världsbilder, den distribuerade regelstyrda och koordinerade ordningen i sitt perspektiv med sina förkämpar, och den mer integrerande och suveräna världsordningen med sitt perspektiv och sina förkämpar. Rent praktiskt uppfyller Internet en önskad funktion i den tidigare men ej i den senare, då Internet designmässigt är byggt för att tillåta snarare än kontrollera och bestämma. Exempelvis finns det inte inbyggda (tekniska) mekanismer i Internet för att till exempel möjliggöra statlig övervakning eller kontroll av material som finns tillgängligt, och då ligger det mer i statens intresse att ha kontrollerade telekommunikationstjänster, såsom kabel-TV, mobiltelefoni och liknande lösningar där man inte helt enkelt kan lägga på ett “extra lager” för att uppnå kryptering, anonymitet eller tillgång till andra tjänster.I texten använder jag perspektiven tillsammans med teknologi, marknader och byråkrati för att fånga upp dynamiken och strömningarna i Internet-ekologin och jämför med tekniska samhällsförändringar, som exempelvis järnvägsnät, postverk och finansiella marknader. Jag konstaterar att Internet har varit styrt av teknologiskt baserade värderingar, till skillnad från de andra exemplen som i huvudsak har utformats av dynamiken mellan byråkrati och marknad. I denna mån förelår jag att teknologi kan användas som strömning och motperspektiv till den klassiska uppställningen med byråkrati och marknad för att beskriva fenomen i digitaliseringens tidsålder.Avhandlingen sätter även pågående trender i ett bredare perspektiv mot både organisation och teknik, och trycker på vikten av att förstå delarna var för sig och tillsammans för att på ett rikare sätt måla upp helheten.