Sjuksköterskan som handledare. Innehåll i och förutsättningar för sjuksköterskors handledande funktion i verksamhetsförlagd utbildning - en etnografisk studie

Sammanfattning: Under de tre senaste decennierna har det skett stora förändringar i sjuksköterskeutbildningarna internationellt såväl som nationellt. De snabba samhälleliga förändringarna och dess effekter på hälso- och sjukvården kommer att kräva andra kompetenser i en förändrad sjuksköterskeroll. Detta innebär att studenter behöver förberedas för det livslånga lärandet där en grundutbildning inte skall vara detaljstyrd utan inriktad på att stödja studenternas utveckling av kritiskt tänkande, förmåga till självständigt arbete och problemlösningsförmåga. Verksamhetsförlagd utbildning (vfu) där kliniskt verksamma sjuksköterskor handleder studenterna är en viktig del i denna lärprocess. Handledande sjuksköterskor förväntas därmed skapa en lärandemiljö där studenterna ges möjlighet att integrera teoretisk och praktisk kunskap för att utveckla sin yrkeskompetens. Sjuksköterskor handleder även i interprofessionella utbildningsmiljöer där studenter från olika utbildningsprogram möts för att arbeta och lära tillsammans. Sjuksköterskans handledande funktion och förutsättningarna för hur handledarskapet kan genomföras blir därför central för att säkerställa en hög akademisk nivå genom hela sjuksköterskeutbildningen. Studiens övergripande syfte var att beskriva innehåll i och förutsättningar för sjuksköterskors handledande funktion i verksamhetsförlagd utbildning. Avhandlingen presenterar resultaten från en etnografisk studie där datainsamling har skett genom observation av handledande sjuksköterskor på två vårdavdelningar samt vid en klinisk utbildningsavdelning. För att få en fördjupad förståelse av sjuksköterskornas handledande funktion har även intervjuer genomförts individuellt såväl som i grupp. Resultaten visade att handledning är relation mellan handledare och student som bygger på trygghet och tillit. I handledningssituationer använder sjuksköterskor sig av flera olika pedagogiska tekniker av såväl kognitiv som perceptuell karaktär. Det innehåll som förmedlas är till stor del av medicinsk och teknisk karaktär. Men sjuksköterskorna poängterar även omvårdnadsaspekten där patienten är i centrum och beskriver hur de stöttar studenten att se professionens möjligheter och begränsningar. Sjuksköterskorna bidrar på så sätt till att studenterna kan utveckla sin kommande yrkesidentitet. Vid den kliniska utbildningsavdelningen fokuseras handledningen på samarbete över yrkesgränser. Handledarnas uppgift blir här att stötta studenternas möjlighet till självständigt arbete genom att fokusera på hur studenterna samarbetar i team. Organisatoriska rutiner, kollegialt stöd och ett väl fungerande samarbete mellan vårdverksamhet och lärosäte beskrevs som centrala för att handledningen ska kunna utföras på ett sätt som stöttar studenternas lärande. Den faktor som framförallt upplevdes som ett hinder för de handledande sjuksköterskorna var att tid för handledarskapet inte var specifikt avsatt. Handledning av studenter fick därför pågå parallellt med ordinarie arbetsuppgifter. Vid den kliniska utbildningsavdelningen där handledarskapet utgjorde den primära arbetsuppgiften upplevdes tiden följaktligen inte som samma hinder. Avhandlingen har visat på komplexiteten i sjuksköterskans handledande funktion. Den handledande sjuksköterskan skall kunna handleda yrkesspecifikt såväl som teamorienterat. Handledning av studenter i en akademisk utbildning kräver dels pedagogiskt kompetenta handledare dels att handledningen organiseras på sådant sätt att tid avsätts till sjuksköterskornas handledande funktion. Detta kräver fortsatt samverkan mellan verksamheter och lärosäten för att säkerställa en sjuksköterskeutbildning som uppfyller kraven för en god akademisk utbildning i alla led.