Jämlik vård ur ett prehospitalt akutsjukvårdsperspektiv

Sammanfattning: Bakgrund: Målsättningen för jämlik vård är enligt Världshälsoorganisationen (WHO) och Hälso- och sjukvårdslagen (HSL) 1982:763 att hälso- och sjukvården ska ge god hälsa och en vård på lika villkor för hela befolkningen, oavsett bostadsort, ålder, kön, funktionsnedsättning, utbildning, social ställning, etnisk eller religiös tillhörighet eller sexuell läggning. Tidigare forskning visar dock att det finns skillnader inom olika delar av hälso- och sjukvården som har både könsrelaterade och socioekonomiska orsaker. Även olikheter i patienters symtombild i relation till kön samt faktorer såsom kön, ålder, utbildningsnivå och attityder hos personalen som omhändertar patienten kan påverka om vården bedrivs jämlikt eller inte. Det är dock oklart om ovan beskrivna orsaker till ojämlik vård även har inverkan på vården som bedrivs prehospitalt, inom ambulanssjukvården. Syfte: Det övergripande syftet med denna avhandling var att utforska ambulanspersonalens omhändertagande av patienter ur ett jämlikhetsperspektiv. Metod: Två studier har genomförts, en med kvantitativ studiedesign (I) och en med kvalitativ studiedesign (II). Studie I, baseras på ambulanspersonalens dokumentation gällande bedömning och smärtlindring av patienter (n=722) som drabbats av höftfraktur. Studie II är en intervjustudie genomförd med ambulanspersonal (n=11). Resultat: I delstudie I framkom att ambulanspersonal med yrkeserfarenhet mindre än 10 år administrerat mer smärtstillande läkemedel jämfört med personal med yrkeserfarenhet mer än 10 år. Det som även visade sig i studien var att patienterna i stor grad (>80 %) uppgav smärta men det var en relativt låg andel som smärtlindrades enligt dokumentationen. I delstudie II framkom att bristande svensk-engelska kunskaper hos den vårdsökande var ett hinder för att utföra en optimal bedömning, identifiering av vårdbehov och initiering av behandling samt symtomlindring vilket kan riskera en ojämlik vård. Ambulanspersonalen anpassade sig emellertid till situationen och beskrev hur de använde en palett av strategier när de försökte övervinna språkbarriärerna. Konklusion: Studierna visar att det finns en risk för att vården ur ett prehospitalt akutsjukvårdsperspektiv kan vara ojämlik. Kön och yrkeserfarenhet hos ambulanspersonalen påverkade frekvensen av smärtlindring vid vård av patienter med höftfraktur. Bristande svensk-engelska kunskaper hos de vårdsökande riskerar även att orsaka en ojämlik vård men ytterligare studier behövs i ämnesområdet för att kunna bekräfta/förkasta denna slutsats.