Periferins micrópolis - genus, rum och fattigdom i Costa Rica

Sammanfattning: I urbaniseringens fotspår materialiseras fattigdomen i slum, kåkstäder och favelas i städer värl-den över. Trots millenniemålen om att minska antalet invånare som lever i slum, visar statistik från FN-Habitat att urbaniseringstakten ökar och att städernas fattiga idag utgör en fjärdedel av världens stadsinvånare. Fattigdomen i städer och den undermåliga byggda miljö människor tvingas leva i, denna fattigdomens arkitektur, är ett stort och växande problem. Den pågående urbaniseringen av fattigdom har genererat forskning och debatt där kvinnor ofta framhålls som de mest utsatta och sårbara för den urbana fattigdomen och den usla materiella standard som människor tvingas leva i. Denna avhandling är en utforskning av fattiga kvinnors egna erfarenheter i en stadsutveckling som sker med en koncentration av städernas fattiga invånare i specifika stadsdelar. Studien ba-seras på fältarbete i två stadsdelar i metropolen San José i Costa Rica. Avhandlingen belyser två pågående processer där fattigdomen å ena sidan koncentreras inom vissa stadsdelar, men där å andra sidan vardagliga praktiker är del i de boendes strävan att appropriera rum för att förbättra sin livsmiljö. Studien visar hur multiplicerande rumsliga effekter samverkar till att skapa periferins micrópo-lis. Periferins micrópolis utgör en egen stad centrerad mot sig själv i en fragmenterad stadsbild inom en storstadsregion. Detta innebär en koncentration av en befolkning som har sin fattigdom gemensamt och är hänvisade till att erbjuda varandra service, tjänster och handel. I periferins micrópolis förekommer en rumslig fattigdom som för många kvinnors resulterar i reducerat till-träde till staden, risk att fattigdomen förstärks, brist på urban erfarenhet samt en exkludering från det urbana livets komplexitet. Samtidigt sker i periferins micrópolis förhandlingar om rum som syftar till att behärska rum-met trots den fattigdom som kvinnor lever i. Avhandlingen visar på tre sätt att organisera var-dagslivet; länkade interiörer, multifunktionella interiörer och dikotoma interiörer. Studien visar på hur kvinnor i vardagen konstruerar rum som överskrider genderiserade gränser och hur kvin-nor approprierar rum i syfte att erhålla olika former av rumslig profit. Även i periferins micrópolis förekommer praktiker för att förbättra både den byggda miljön och den kollektiva och individu-ella sociala positionen hos invånarna. Kvinnors rumsliga förhandlingar är en central fråga i den process varigenom fattiga stadsdelar över åren förbättras och deras praktiker synliggör kunskap om brister och krav på fattigdomen arkitektur.