Hypertension, blood pressure, cognition and cerebral blood flow in the cohort of "Men born 1914"

Sammanfattning: Popular Abstract in Swedish Flertal studier talar för att såväl vaskulär demens som demens av Alzheimers typ är relaterade till blodtrycksnivå tidigare under livet. En studie har visat att redan blodtrycket vid 50- årsåldern är relaterat till kognitiva (intellektuella) funktioner vid 70-års ålder. En annan studie har visat att hypertoni i 70-årsåldern föregår utveckling av demens i ålder 80-85 år. I gruppen av dementa som var 85 år gamla hade blodtrycket varit högt när de var 70 år men sjunkit till normal nivå vid 85 års ålder. Förekomst av demens ökar kraftigt i högre åldrar och förklarar nedgång i kognitiva funktioner. Kognitiv nedsättning utan demens är vanligt och åldersrelaterad minnesstörning (Mild Cognitive Impairement, MCI) är en av flera klassificeringar. Kognitiva funktioner är ett samlingsbegrepp för minne och högre tankeprocceser som kan beskrivas med olika neuropsykologiska och neurofysiologiska metoder. Nedgången i dessa funktioner som rör språk, logik, rumsuppfattning och minne ses både vid normalt åldrandet och vid demens, stroke och åldersrelaterad minnesstörning. Befolkningsstudier har visat att problemlösning och uppfattningsförmåga ofta försämras snabbare än språkliga funktioner mellan 75 till 85 års ålder. Förändringarna i dessa funktioner kan vara uttryck för åderförkalkning (arterioskleros), ett tidigt tecken på vaskulärt betingad sjukdom eller degenerativ sjukdom, t ex Alzheimers demens. Även om uppkomst delvis är klarlagd för vissa sjukdomstillstånd, finns en stor variation av rubbningar i hjärnans funktioner i samband med åldrandet som inte kan förklaras av kända riskfaktorer. Högt blodtryck är en känd riskfaktor för demens men också för MCI hos äldre. Samband finns beskrivet mellan högt blodtryck och stroke, syrebrist förändringar i hjärnans vita substans och bristande funktion av blod-hjärnbarriären. Förändringar i hjärnan pga syrebrist är ofta konsekvens av arterioskleros och är bland de vanligaste orsaker till stroke. Det är välkänt att hypertoni är en väletablerad riskfaktor för stroke och hjärtkärlsjukdomar på grund av syrebrist. Flera studier har visat att även lågt blodtryck i systemkretsloppet, hypotoni är relaterad till förekomst av demens och är förenad med ökad förekomst av hjärnskador och dödlighet hos äldre. Sambandet finns beskrivet mellan blodtrycksfall vid uppresning (ortostatism) och hjärnfunktioner. Hos friska och dementa individer sågs en lokal sänkning av blodgenomblödning i pannlober i stående då ortostatiskt test utfördes, mest uttalad hos dem med lågt blodtryck vid uppresning. Det är välkänt att blodtrycksfall leder till sänkning av hjärnans genomblödning och är en riskfaktor för att utlösa en hjärnskada på grund av syrebrist. Kunskapen är begränsad om hur förändringar av blodtryck under dygnet påverkar hjärnans blodcirkulation. Dygnsvariationer i blodtrycket och nedsatt hjärnfunktion har under senare tid fått ökad uppmärksamhet. Individer utan normalt nattligt blodtrycksfall, så kallade "non-dippers", har högre grad av hjärnförändringar än så kallade "dippers". Non-dippers har också tecken på ortostatisk hypotoni, dvs lågt blodtryck vid uppresning, som kan tyda på bristande autoreglering, självreglering av blodtrycksnivåer. Även så kallade "extrema nattliga dippers" uppvisar ökad förekomst av hjärnskador, mätt med blodflödestekniken, där mekanismen kan också vara bristande autoreglering. Följande frågor är fortfarande obesvarade: - Vilket inflyttande har blodtrycksförändringar över tid på förekomst av skador i hjärnans genomblödning och nedsatt hjärnfunktion hos äldre, och kan en bristande autoreglering av blodtryck öka hjärnans sårbarhet för episoder av lågt blodtryck? - Vilken roll spelar utveckling av åderförkalkning (arterioskleros) för hjärnans autoreglering av blodtryck? Denna avhandling baseras på en prospektiv, longitudinell studie, uppföljningen av en och samma grupp män "1914- års män" i Malmö som har pågått sedan 1968; 185 män, födda jämn månad 1914, har undersökts vid 68 och 81 års ålder med samma metodik, läkarundersökning inklusive blodtryck, ultraljudsundersökning av halsartärer (carotider), arm- ankel index, lipidstatus, sociodemografi, livstilsvanor samt neuropsykologisk undersökning. Vid 81 års ålder har vissa män även undersöktes med regionalt cerebralt blodflöde och 24-timmars blodtrycksmätning. Neuropsykologisk undersökning omfattade fem kognitiva funktionstester som mätte intellektuell förmåga: Srb1 test-ordförståelse, synonyms test för bedömning av språklig förmåga, Srb3 test - Block Design- snabbhetstest för bedömning av rumsuppfattning, Paired Associates test- ordpartest, Digit Symbol Substitution Test- CWTprestationstest och Benton Visual Retention Test för bedömning av kognitiv förmåga och minnesfunktion. Syftet med avhandlingen var att studera hur de överlevande männens cirkulation, kognitiva funktion och minnesfunktion samt förändringar i hjärnans cirkulation har förändrats från 68 års ålder till 81 års ålder samt identifiera eventuella riskfaktorer för dessa förändringar. Syftet med det första arbetet var att studera insjuknande i och förekomst av förträngning av halspulsåder (a.carotisstenos) och studera betydelsen av hjärtkärlsjukdomarnas riskfaktorer för utveckling av a.carotisstenos samt identifiera riskfaktorer för dessa förändringar i halsblodflöde som hade ägt rum hos män från 68 års ålder till 81 års ålder. Studiens resultat antydde att av samtliga, kända, riskfaktorer för hjärtkärlsjukdom var enbart hypertoni riskfaktor for utveckling av arteria carotisstenos. En högre andel av män med dubbelsidig a.carotis stenos hade högt blodtryck jämfort med övriga män. Sambandet saknades mellan utveckling av a.carotis stenos och förekomst av andra hjärtkärl sjukdomar (kärlkramp, infarkt eller stroke). Hos män som utvecklade dubbelsidig a.carotis stenos noterades förekomst av andra manifestationer av åderförkalkning, fönstertittarsjukdom, i högre utsträckning, än i den andra gruppen som saknade a.carotisstenos. I den här studien har man visat att 93% av 81-åriga män har utvecklat a.carotisstenos och att hypertoni är riskfaktor för utveckling av detta tillstånd. I studie II studerades om högt blodtryck (HT), det höga systoliska (SBP) och diastoliska (DBP) samt förändringar i blodtryck vid 68 års ålder hade något samband med nedgång i kognitiva funktioner som hade ägt rum mellan 68 och 81 års ålder. Det noterades att inte enbart högt blodtryck utan även blodtrycksnivå, särskilt DBP vid 68 års ålder kan inverka negativt på kognitiv funktion upp i 81 års ålder. Studiens resultat antydde att förhöjda blodtrycksnivåer vid 68 års ålder kunde ha ett samband med större nedgång i kognitiva funktionstester, som mätte rumsuppfattning (visuellspatial förmåga) och visuell minne. Målet i den tredje studien var att undersöka sambandet mellan blodtrycksnivåer, SBP och DBP, på natten och på dagen undersökt med 24-timmars blodtrycksregistrering och regionalt hjärnblodflöde (rCBF) hos men vid 81 års ålder. I den studien noterades att det finns klart sambandet mellan blodtrycksnivåer och regionalt hjärnblodflöde, speciellt på natten. Låg DBP på natten visade samband med lägre genomblödning i hjärnområden belägna centralt (rCBF) i tiningsområden. Dessa områden är speciellt sårbara för episoder av lågt blodtryck. Individer med hög DBP på dagen (>70mmHg) visade starkare samband mellan rCBF i höger centrala tinninglob och medelnivå av DBP på natten jämfört med individer som hade lågt DBP på dagen (<70 mmHg). Dessa individer upptäcks således endast genom undersökning med 24-timmars blodtrycksregistrering. Det noterade sambandet mellan rCBF och lågt BP på natten kan antyda att lågt BP på natten kan utgöra risk för nattlig syrebrist i hjärnan och kan vara en riskfaktor för hjärnskada utlöst av syrebrist. I den fjärde studien noterades ett liknande samband, då vi studerade förändringar i blodtryck, blodtrycksfall och regionalt hjärnblodflöde (CBF). Relativt diastoliskt blodtrycksfall (DBP) på natten, dvs jämförelse med tryck nattetid i förhållande till tryck dagtid, hade negativt samband med hjärnblodflöde i båda tinnings- samt bakre hjässloberna. Det fanns inget samband mellan relativt systoliskt blodtrycksfall (SBP) på natten och regionalt hjärnblodflöde. Analyser av systoliskt blodtryck (SBP) visade att individer med stigande SBP under den 14 år långa uppföljningen hade högre frekvens av extrem DBP fall på natten vid 81 års ålder jämfört med individer som uppvisade sjunkande SBP under uppföljningstiden. Således, extremt BP fall på natten förefaller att orsaka försämrat hjärnblodflöde och detta fynd kan ha betydelse för uppkomst av hjärnskador på basen av nattlig syrebrist och är möjligen resultatet av störd autoreglering av hjärnans blodflöde.