Space and Time Configurations in Telemedicine

Sammanfattning: Sammanfattning: Denna licentiatavhandling är en socioteknisk och spatiotemporal studie av praktiserande av hälso‐ och sjukvård med hjälp av informations‐ och kommunikationsteknik (IKT), eller s k telemedicin. IKT förknippas ofta med möjligheten att överkomma tid och rum och tillåta åtkomst av sådant som finns någon annanstans. I den här rollen ses IKT ofta som ett instrument för att både höja kvalitet och effektivitet. Studiens utgångspunkt är dock att varken tid och rum eller kvalitet och effektivitet är fixerade enheter utan varierar med förändring av kontexten. Det första fallet studerar användandet av teleultrasonografi för fosterövervakning, d.v.s. ultraljud kopplat med möjligheten att elektroniskt transportera fosteravbildningen till olika expertcentra runtom i världen. Avhandlingen pekar på hur teleultrasonografi inte enbart kan förstås som en introduktion av ytterligare en teknisk applikation, i det här fallet för att överkomma geometrisk rymd och mekanisk tid, utan kommer att transformera aktörsroller. Särskild uppmärksammas möjliga förändringar i relationen mellan den gravida kvinnan och fostret när de blir möjliga att skilja åt genom virtualiseringen av fostret när ultrasonografi‐ och telemedicinapplikationer kopplas ihop. Studien bygger på textanalyser av vetenskapliga artiklar i internationella tidskrifter som behandlar sammankopplandet av telemedicin och ultraljud. Det andra fallet studerar olika svenska aktörer, såsom läkare, hälsoekonomer och policymakare, i deras försök att använda telemedicinapplikationer för att hantera tillgängligheten till sjukvård. Avhandlingen visar att beroende på t ex medicinsk praktik, platsen för försöken, vem som är ansvarig för projekten samt vilken innebörd ’avstånd’ ges i olika kontexter, så blir också praktiserandet av telemedicin skilda saker. Detta gör att området kan attrahera intresse från olika aktörer, men också att nationella aktörer som i telemedicin ser ett instrument för att omstrukturera svensk sjukvård upplever den som ’diffus’ och får svårigheter att styra utvecklingen i den riktning de önskar, t ex att skifta fokus från att överkomma geografiskt avstånd till att främja nya former av samarbeten inom hälso‐ och sjukvården. För att telemedicin ska kunna spela en ledande roll inom svensk hälso‐ och sjukvård är det därför nödvändigt för telemedicin att både vara anpassningsbar och heterogen, men också homogen och stabil; flytande såväl som fixerad. Det analyserade empiriska materialet består av en rad svenska aktörers publikationer om telemedicin och relaterade områden, t ex medicinska artiklar, policydokument, utvärderingar och rapporter.