Kolets återkomst Koldioxidavskiljning och lagring i vetenskap och politik

Sammanfattning: I denna avhandling studeras en ny teknik för att hantera växthuseffekten. Den nya tekniken heter koldioxidavskiljning och lagring (CCS) och granskades av FN:s klimatpanel 2005 och tillskrevs då möjligheterna att stå för 15-55% av alla CO2-reducering fram till 2100 och detta till en 30% lägre kostnad än vad som annars vore möjligt. EU är en framträdande pådrivare av CCS och för fram att växthuseffekten inte kan hanteras utan att CCS implementeras skyndsamt. CCS beskrivs i dessa sammanhang som en hållbar teknik. CCS är emellertid förbunden med långtidslagring, en betydande teknisk komplexitet och tillämpas främst på kolkraftverk. Storskaliga satsningar på CCS kan medföra att kolanvändningen ökar.Syftet med avhandlingen är att analysera de vetenskapliga och politiska ansträngningarna att visa att CCS är en eftersträvansvärd teknik för att hantera växthuseffekten. Utifrån perspektivet ekologisk modernisering och genom granskning av studier av vetenskapliga rapporter, artiklar i massmedia, politiska dokument och intervjuer genomförs studien. Scenerier och prognoser har en central funktion för att kunna påvisa att CCS är en eftersträvansvärd teknik. I flera av dessa scenarier framställs en närmast linjär teknikutveckling och flera betydelsefulla problem och hinder bortses från. CCS framstår som en teknik med stor teknisk och ekonomisk potential och i massmedia beskrivs CCS ofta som oumbärlig.En mer nyanserad bild framträder vid intervjuer med CCS-experter då fler osäkerheter och hinder lyfts fram. Förståelsen för varför denna teknik för stöd av många starka aktörer blir även tydligare. Den dominerande beskrivningen av CCS egenskaper och inverkan på energisystemen ligger i linje med det som är utmärkande för den ekologiska modernisering och således även för det dominerande sättet att bedriva energi- och klimatpolitik idag.