Polyamines are involved in the regulation of S phase and DNA synthesis

Sammanfattning: Popular Abstract in Swedish För att celler ska kunna växa och dela sig behöver de många olika ämnen, till exempel vitaminer, mineraler och polyaminer. Polyaminer finns i alla celler och de krävs för att cellerna ska kunna dela eller specialisera sig. Cellerna kan både själva tillverka polyaminer och ta upp dem från omgivningen. I mänskliga celler finns framför allt de tre polyaminerna putrescin, spermidin och spermin. Spermin upptäcktes av Antony van Leeuwenhoek i slutet av 1600-talet och spermidin och putrescin upptäcktes i slutet av 1800-talet. Inte förrän under senare hälften av 1900-talet har man börjat förstå polyaminernas egentliga funktion i cellen. Den här avhandlingen handlar om hur polyaminerna påverkar cellers tillväxt och delning. När celler växer och delar sig följer de ett mycket välreglerat förlopp. Cellernas livsförlopp är cykliskt och kallas därför cellcykeln. Cellcykeln delas upp i fyra faser. I den första fasen, G1, tillverkar cellen alla proteiner och signal-molekyler som behövs för att cellen ska kunna tillverka DNA. I den andra fasen, S-fasen, fördubblar cellen sitt DNA-innehåll i en process som kallas DNA-syntesen. En cell som är en tjugondels millimeter stor har två meter DNA i sin cellkärna, vilket gör att DNA-syntesen måste ske mycket ordnat. Den tredje fasen, G2, är till för att cellen ska förbereda sig inför själva delningen. Liksom i G1 tillverkas proteiner och signalmolekyler. I den fjärde fasen, M, delar sig cellen i två likadana nya celler. De nya cellerna befinner sig i G1, och är redo att påbörja en ny cellcykel. Cellcykelns längd varierar från några timmar till flera dagar, beroende på celltyp. Om cellerna får signalen att inte dela sig hejdas de först i G1. Därefter går cellerna in i ett tillstånd som kallas G0, där de sägs vara vilande. Andra forskare har visat att polyaminbrist påverkar cellcykeln på flera olika sätt. Mina resultat visar att polyaminbrist påverkar cellernas S-fas innan någon annan cellcykelfas är påverkad. Det finns flera möjliga förklaringar. Det kan bland annat bero på att reglermekanismerna för cellcykeln är påverkade, att något av alla de proteiner som är inblandade i DNA-syntesen är påverkat eller att DNA:t i sig är påverkat av polyaminbristen. Eftersom tidigare undersökningar inte tydligt har visat vilken av förklaringarna som är mest sannolik har jag försökt undersöka alla tre aspekterna. Jag har kommit fram till följande: 1) Efter bara några timmars behandling med hämmare av polyaminsyntesen tar det längre tid för cellen att gå igenom S-fasen. Det beror förmodligen på att själva DNA-syntesen är påverkad.Brist på polyaminer påverkar övriga cellcykelfaser efter längre tid än en dag. 2) Ett av proteinen som är inblandat i DNA-syntesen påverkas inte direkt av polyaminbrist, men redan efter en dags polyaminbrist kan det inte längre utöva sin funktion i cellen. 3) Brist på polyaminer gör att DNA:t får skador, dvs det sker en direkt påverkan på DNA. Även detta inträffar efter en dags polyaminbrist. Med ovanstående resultat som grund skulle jag vilja dra följande slusatser: Polyaminbrist påverkar först DNA-syntesen, vilket leder till att det tar längre tid för cellerna att ta sig igenom S-fasen. Detta skulle kunna bero på de DNA-skador vi sett och/eller funktionsstörningen av det DNA-syntesprotein vi studerat. Det skulle vara intressant att följa upp mina resultat genom att undersöka DNA-strukturen i celler med polyaminbrist. Ämnen som kan påverka hur celler växer och delar sig är intressanta för cancerforskningen. Många ämnen som hämmar cellernas polyamintillverkning undersöks nu med avseende på deras cancerhämmande förmågor. Polyaminhämmare används också för att bota afrikansk sömnsjuka.