Kronan, krigsmanshuset och de sårade soldaterna : Statsmaktens organisering av underhåll för återvändande sårade soldater i Sverige under tidigmodern tid

Sammanfattning: Den här avhandlingen handlar om organiseringen av underhåll till sårade soldater och utvecklingen av den statsmakt som genomförde detta under tidigmodern tid i Sverige. Den tar utgångspunkt i den tid när statsmakten började organisera mer omfattande hjälp för soldater, vilket var slutet på Gustav Vasas och framför allt under Erik XIV:s regering i mitten av 1500-talet. Motiven som framhölls var att soldaterna var rätta fattiga genom att de offrat sin hälsa och arbetsförmåga i kronans tjänst. I den retoriken var hustavlan en viktig ideologisk utgångspunkt, där kungen skulle representera husfadern för de utsatta soldater som inte längre kunde försörja sig. Under 1600-talet inrättades därefter en fysisk byggnad för sårade soldater i Vadstena i form av ett krigsmanshus där ett knappt trettiotal familjer fick uppehälle, samt en kassa som distribuerade spannmål till soldater som bodde kvar i hemsocknarna. Den kassan fick mest betydelse under sent 1600-tal och under 1700-talet då den försörjde hundratals soldatfamiljer. Genom freden under 1700-talet blev statsmaktens engagemang för sårade soldater mindre i takt med att behoven minskade, och till sist stängdes krigsmanshuset i Vadstena våren 1784. Kassan fanns däremot kvar, om än i andra former, in på 1970-talet.