Political comedy engagement : Genre work, political identity and cultural citizenship

Sammanfattning: Politisk komedi är en hybridgenre där politiska nyheter och analyser blandas med komedi och underhållning. Allt eftersom politisk komedi ökar i popularitet – i de flesta medieformer och nationella kontexter – arbetar forskare med att förstå dess roll i relation till medborgarskap, och det kan konstateras att genren utmanar den vetenskapliga förståelsen av politiska medier och medborgarskap. Denna avhandling undersöker och utvecklar därför förståelsen av hur publikens engagemang i politisk komedi främjar politiskt och kulturellt medborgarskap. Detta fokus på engagemang sätter de varierade och dynamiska subjektspositionerna inom publiken i centrum, samt poängterar hur människor i alla omständigheter använder både emotionella och rationella sätt att resonera, snarare än det ena eller det andra – något som är av särskild vikt i relation till politisk komedi. Genom att kartlägga samtida exempel på genren, och genomföra djupintervjuer och fokusgrupper med sammanlagt 31 unga vuxna svenskar (18-35 år gamla) som regelbundet tar del av politisk komedi (svenska ”Tankesmedjan” och/eller amerikanska ”The Daily Show”), analyseras både de sätt som politisk komedi tilltalar sin publik, och de sätt som publiken engagerar sig i politisk komedi. Fokus ligger på konstruktionen av genre, så kallat genre-arbete, samt på politisk identitet och kulturellt medborgarskap. Avhandlingen instämmer med dagens vetenskapliga kritik mot den moderna erans medborgarideal, i empirisk och normativ bemärkelse, eftersom det betonat den lydiga, rationella och välinformerade medborgaren alltför mycket. Den visar hur uppfattningen om ”underhållning” som strikt separat från, och mindre värdefullt än ”information” fortsatt behöver ifrågasättas, och bidrar med en djupare förståelse för hur publiken engagerar sig i den här typen av hybrida genrer. Politisk komedi skapar utrymme för så kallad ”politisk lek” och ”emotionell autencitet”, vilka är viktiga för unga medborgare i utveckling. Vidare visar avhandlingen hur publiken ägnar sig åt ett så kallat dubbelt engagemang, som innebär att den ständigt försöker tolka och förstå vad som avses vara allvar, och vad som avses vara skämt. Avhandlingen bidrar därmed med kunskap om publikens omfattande kunnande i relation till politisk komedi, dess avancerade förståelse för medier och nyhetsproduktion, och dess förmåga att ”självinformera” sig om politiska nyheter och frågor – vilket står i motsättning till dess bristande tro på sin möjlighet att påverka. Publiken är med andra ord ytterst intresserad av politiska frågor, men oroar sig för eventuella sociala konsekvenser som ett ökat politiskt deltagande skulle ha, samt för hur väl politiken fungerar, vilket benämns ”obekvämt” medborgarskap i denna studie. I det sammanhanget är det viktigt att betona vikten av så kallad symbolisk utjämning, som politisk komedi bidrar med genom sin kritik av den politiska eliten och den konventionella journalistikens kunskapsanspråk och auktoritet. Genom att representera kritiskt tänkande och främja en förståelse för andra hjälper politisk komedi unga vuxna att känna sig som medborgare, både i politisk och kulturell mening. Avhandlingen argumenterar för att det ökade engagemanget i politisk komedi bör ses som ett symptom på det ”obekväma” unga medborgarskapet, och användingen av ironi och humor som ett sätt att hantera det. Engagemanget i politisk komedi är ett uttryck för demokratiers behov av olika typer av politiska medier där alla aspekter av ungt medborgarskap, inklusive emotionella sådana, erkänns.