"En damm mot tidens ström" : kritiken mot biskoparna i det svenska stånds- och enhetssamhället vid mitten av 1800-talet

Sammanfattning: Ända sedan medeltiden och in på 1800-talet var biskoparna i Sverige självskrivna ledamöter av riksdagen. Under förra hälften av 1800-talet började politiska liberaler och företrädare för religiösa väckelser framföra krav på att avskaffa denna rätt. Samtidigt diskuterades en förändring av riksdagens ståndsrepresentation. Biskoparna var huvudsakligen konservativa försvarare av status quo och motsatte sig förändringar. Detta ledde till en allt starkare kritik. Biskoparna ansågs vara mer intresserade av politik än av kyrkligt arbete. Biskopsämbetet började av somliga betraktas som en onödig statslyx som borde avskaffas, då biskoparna hade blivit en "damm mot tidens ström". Jakob Evertsson visar i denna avhandling hur diskussionen om biskopsämbetet vid mitten av 1800-talet egentligen var ett led i ståndssamhällets upplösning. På basen av källstudier avslöjar han hur man i kritiken mot biskoparna inte drog sig för att använda falska argument. Han visar också hur representationsreformen, som genomfördes 1866, tystade kraven på att avskaffa biskopsämbetet.