Studies on periodontitis and analyses of individuals at risk for periodontal diseases
Sammanfattning: Parodontit är en infektionssjukdom som orsakas av munhålans normala bakterieflora samt faktorer i infektionsförsvaret. Det inflammatoriska svaret fungerar som ett skydd för värden men är samtidigt vävnadsnedbrytande. Detta är anledningen till förlust av tandens stödjevävnader. De flesta individer har tandköttsinflammation (gingivit) men betydligt färre har parodontit. Utan behandling progredierar parodontiten och till slut lossnar tanden. Oberoende av etnicitet drabbas 10-15 % i en vuxen befolkning av grav parodontit. Målet med den här avhandlingen har varit att undersöka individer som har ökad risk för parodontit. Fyra studier utfördes på 2 olika individgrupper: -Patienter med behandlad parodontit under parodontal stödbehandling, men med tecken på sjukdomsprogression, behandlade på specialistkliniken för Parodontologi i Malmö, FTV Skåne, Sverige. Studie I-III. -Individer med typ 2 diabetes (T2D), i ett lokalt diabetesregister på Universitetsjukhuset, UMAS, i Malmö, Sverige. Studie IV. -I delarbete I undersöktes den kliniska effekten av behandling av parodontit med en lokal antibiotikagel jämfört med en placebo gel. I delarbete II undersöktes den mikrobiologiska effekten av behandling av parodontit med samma antibiotikagel som i arbete I. I delarbete III undersöktes genetiska variationer i generna för IL-1α, IL-1β och IL-6 hos individer med parodontit jämfört med parodontalt friska individer. I delarbete IV undersöktes individer med T2D avseende prevalens av parodontit och förekomsten av diabeteskomplikationer i relation till graden av parodontit. Dessutom undersöktes om det var någon skillnad mellan tandvårdsvanor och kunskap om oral hälsa hos T2D individer med eller utan parodontit. Konklusionen av den här avhandlingen är att behandling av parodontit med lokal antibiotikagel inte resulterar i någon signifikant skillnad avseende kliniska och mikrobiologiska parametrar i en grupp parodontitbehandlade patienter under stödbehandling. Dessutom har inga skillnader avseende genetiska variationer i Il-1α, IL-1β och IL-6 kunnat påvisas mellan individer med eller utan parodontit. Prevalensen av parodontit är 20% hos individer med T2D, vilket är högre än för övrigt friska individer. Individer med T2D och parodontit har sämre blodsockerreglering, signifikant högre prevalens av hjärt-kärl komplikationer och röker i större utsträckning jämfört med parodontalt friska T2D individer. Avslutningsvis verkar det som att individer med T2D saknar tillräcklig kunskap om oral hälsa.
KLICKA HÄR FÖR ATT SE AVHANDLINGEN I FULLTEXT. (PDF-format)