Vi, de neutrale : Skitser til udfordring af akademisk førstehed

Sammanfattning: Under de senaste åren har en doktorand ockuperat den akademiska ledningscentralen och skisserat ett antal renoveringar med mål att förändra premisserna för arbetet med breddad rekrytering av studenter från studieovana hem. Utgångpunkten för renoveringarna är att rikta blicken mot de villkor och strukturer, som ’de studieovana’ möter och istället för att fokusera på hur ’De’ ska anpassas till ’Oss’, försöka titta närmre på, vad detta ’Oss’ implicerar och hur det reproducerar exkluderande strukturer. Det handlar alltså om att skifta fokus från ’de Andra’ till ’de Första’ – från exkludering till inkludering. Försthet-begreppet erbjuds i undersökningen som prism för att samtänka centrala element i en normativitetskritisk subjektiveringsanalys: hegemoniförståelsen från maskulinitetsforskningen, normativitetstanken från (objektlösa) ’queer’- (och crip-)studier, samt idéerna om omärkthet och osynlighet som är centrala i kritiska vithetsstudier.Renoveringarna skisseras utifrån ett material baserat på dels 22 intervjuer med seniora fastanställda akademiker som alla är uppväxta i familjer med minst en disputerad förälder, dels deltagande observationer på två institutioner med en hög andel anställda med studievan bakgrund vid två olika universitet i Sverige. Frågan som undersöks är vad en subjektivering som färgas av studievan försthet innebär och hur den utspelar den sig i svensk akademia. Detta undersöks med en såväl glädjedödande, spökaktiga och flirtande metodiske strategier utifrån en ambition om att vara ’serious about the frivolous, frivolous about the serious’ (Sontag 1964) och som ett försök på att hitta nya vägar för vetenskapsutveckling och -förmedling.Vad som framkommer i undersökningen är att deltagarna utför ett omfattande men o(be)märkt akademiskt positioneringsarbete. Navet i detta arbete utgörs av en längtan efter (vetenskaplig) neutralitet konkretiserad i en stark tro på det meritokratiska systemets rättvisa, på dubbelblind förhandsgranskning som garanti mot diskriminering liksom av en uppfattning om att själv vara opåverkad av ”yttre faktorer” (såsom kön, ålder, bakgrund, racialisering etc.) i sitt akademiska arbete. Detta läsas som uttryck för en blindhetsideologi, som bygger på en logik om att enbart det, som ryms inom någons synfält ’finns’ och behöver ageras på. Alternativa uppfattningar/upplevelser/synvinklar diskvalificeras genom deras osynlighet för det studievana subjektet. Därmed upprätthålls den neutrala berättelsens generaliserbarhet och den görs till den måttstock som alla bedöms efter.