Konsten att lägga pussel. Deckaren och besvärjandet av ondskan i folkhemmet

Sammanfattning: Popular Abstract in Swedish Föreliggande avhandling, Konsten att lägga pussel. Deckaren och besvärjandet av ondskan i folkhemmet, utgör en litteraturvetenskaplig och kulturhistorisk undersökning av den svenska pusseldeckaren under perioden 1945 till 1965, som var genrens storhetstid i Sverige. De huvudfrågor som avhandlingen ägnas att besvara är hur den svenska pusseldeckaren, under den period som brukar benämnas det kalla kriget, växer fram och utvecklas i en dialog med sin samtid och hur en ny berättelse om gott och ont formulerades inom denna genre. Det första kapitlet består av två huvuddelar: en presentation av pusseldeckargenren och dess framväxt i 50-talets Sverige och en diskussion av genrens litterära formel. Kapitel 2 handlar om Stieg Trenters roman Ristat i sten från 1952 och behandlar främst den kvinnosyn som framkommer i romanen, liksom funktionen av dikotomin manligt och kvinnligt. Kapitel 3 behandlar avvikande versus normal sexualitet i Maria Langs debutroman Mördaren ljuger inte ensam från 1949. Kapitel 5 handlar om H.-K. Rönbloms roman Senatorn kommer tillbaka från 1959. I denna roman behandlar Rönblom frågor om familjen, den svenska småstaden, relationen mellan Sverige och USA, och förhållandet mellan individ och kollektiv. Slutligen diskuteras i kapitel 5 avhandlingens slutsatser och dessa grupperas här enligt ett antal olika teman: Den hotande och den hotfulla ungdomen, kvinnans plats i folkhemmet, stad och land, och detektivens roll som beskyddare av det hotade framsteget. Pusseldeckarna tillhandahåller fortgående diskussioner och omförhandlingar av de sociala värden, roller och beteenden som framhävdes i andra medier under samma tid. Genom att betona vikten av goda moraliska värden som samarbete och familjevärderingar, värden som direkt kan sammanlänkas med tidens centrala metafor, folkhemmet, försökte pusseldeckaren besvärja det onda.