Catching the Bus in Old Age - Methodological Aspects of Accessibility Assessments in Public Transport

Sammanfattning: Popular Abstract in Swedish Vardagslivets aktiviteter påverkar vår hälsa och vårt välbefinnande. Idag är aktiviteterna ofta spridda över stora geografiska områden och vi måste resa för att nå aktiviteterna. Resandet blir därmed en viktig del av vår vardag. Att resa är en kedja av händelser och för att nå målet måste alla länkar och dimensioner beaktas, från det att resan planeras till det att målet nås. En dimension som är speciellt viktigt för personer med funktionella begräsningar är den fysiska tillgängligheten, eftersom ett enda tillgänglighetsproblem kan omintetgöra hela resan. Tillgänglighet är således ett relativt begrepp och definieras som relationen mellan individens kapacitet och kraven i miljön. Det övergripande syftet med avhandlingsarbetet var att undersöka grundläggande förutsättningar för att utveckla instrument för bedömning av fysisk tillgänglighet i kollektivtrafiken utifrån ett reskedjeperspektiv. Urvalet av deltagare gjordes bland äldre personer, eftersom funktionella begränsningar är vanliga i denna åldersgrupp. Arbetet, som har sin utgångspunkt i ett interdisciplinärt samarbete mellan arbetsterapi och trafikplanering, startade i tillämpad forskning och ett pilot instrument för bedömning av funktionella begränsningar och miljöhinder i reskedjor utvecklades och användes. Kritiska incidenter identifierades under deltagande observation och fokusgrupp intervjuer genomfördes. Resultaten visade på att pilot instrumentet var användbart, men att det finns metodologiska svårigheter med att objektivt bedöma miljöhinder i reskedjor. Vid undersökning av hur funktionell kapacitet skulle kunna beskrivas på gruppnivå, i termer av profiler av funktionella begränsningar, identifierades en metod som verkar lovande för fortsatt forskning. Vidare undersöktes upplevda tillgänglighetsproblem bland serviclinjeresenärer. Vid analysen framkom det att det är viktigt att inte bara undersöka person-miljö relationen, utan också relationen till de aktuella aktiviteterna, dvs användbarheten måste också undersökas för att förståelsen av tillgänglighet i ett reskedjeperspektiv ska öka. De teoretiska och metodologiska reflektioner som gjordes i samband med dessa studier, men också i andra sammanhang där bland annat tillgänglighet diskuterades, presenteras i avhandlingen. Reflektionerna är ett bidrag till uppbyggnaden av en teoretisk referensram för tillgänglighet inom forskning såväl som inom praxis. Genom att systematisk samla information om tillgänglighets- och användbarhetsproblem i olika reskedjor på individnivå, byggs så småningom kunskapen på grupp/samhällsnivå upp. Dessa data kan sedan ligga till grund för folkhälsoinriktade åtgärder och fysisk planering. För att öka kunskapen om universell design och för att bygga upp stödjande miljöer för hälsa är det nödvändigt med interdisciplinärt samarbete, tex mellan arbetsterapeuter och trafikplanerare, eftersom dessa yrkesgrupper har kunskap om individ-miljö-aktivitet relationerna ur olika perspektiv. I denna avhandling rapporteras ett antal metodologiska svårigheter som berör analyser av funktionell kapacitet, miljöhinder såväl som tillgänglighetsproblem i ett reskedjeperspektiv. Svårigheterna måste hanteras i det framtida instrument för tillgänglighetsbedömningar som föreslås, men gäller också tillgänglighetsbedömningar generellt.