Behavioural aspects of conservation breeding Red junglefowl (Gallus gallus) as a case study

Sammanfattning: Ett stort antal utrotningshotade djurarter ingår idag i bevarandeprogram världen över. Små populationer hålls då i skyddade miljöer, exempelvis i djurparker, och i många fall är målet att återintroducera djur till naturen. Dessvärre är det vanligt att det uppstår problem när djur återintroduceras vilket kan bero på beteendemässiga anpassningar som uppkommit under tiden i fångenskap. Syftet med den här studien var därför att undersöka beteendemässiga aspekter på bevarandeavel och försöka ta reda på om och hur djur påverkas beteendemässigt av att hållas i skyddade fångenskapsmiljöer. I projektet användes röda djungelhöns (Gallus gallus) som en fallstudie. En granskning av beteendevariation mellan olika populationer av röda djungelhöns i fångenskap konstaterade skillnader i antipredatorbeteende, socialt beteende och födosöksbeteende. Vid en genetisk studie av samma populationer upptäcktes dessutom ett samband mellan genetisk diversitet och beteendevariation som potentiellt kan vara intressant ur ett bevarandeperspektiv. Socialt beteende, födosöksbeteende och olika aspekter av rädsla studerades vidare i populationer med olika bakgrund som fick växa upp tillsammans i en grupp. Resultaten visade att populationerna bara skilde sig åt i rädslebeteenden vilket antyder att denna typ av beteende i större utsträckning påverkas av långvarig avel i en viss fångenskapsmiljö medan socialt beteende och födosöksbeteende istället kan bero på den omedelbara sociala eller fysiska miljön. Antipredatorbeteende studerades också i en longitudinell studie av två populationer över fyra generationer och det visade sig att populationerna blev mer lika varandra ju längre tiden gick då de hölls under likadana miljöförhållanden. Det verkar alltså som om antipredatorbeteende kan förändras av avel i en viss miljö efter bara ett fåtal generationer. Utöver detta studerades även dagliga beteendemönster i olika djurparksmiljöer samt dygnsrytm av galanden hos både vilda populationer och djurparkspopulationer inom artens naturliga utbredningsområde. Resultaten tyder på att sådana beteendemönster inte påverkas nämnvärt av att djur hålls i fångenskap. Fallstudien som presenteras här är ett av de första försöken att, ur ett bevarandeperspektiv, studera hur fångenskapsmiljöer kan påverka djurs beteende och resultaten talar för att dessa aspekter är viktiga att ta hänsyn till vid planering av bevarandeavel.