Mellan princip och praktik : Samtal om hur universell utformning förstås och praktiseras i Sverige

Sammanfattning: Universell utformning (härefter UD efter engelskans Universal Design) handlar omdesign som inkluderar alla människor, inklusive personer medfunktionsnedsättningar. UD finns med som en förpliktelse i FN:s konvention omrättigheter för personer med funktionsnedsättning. Det innebär att UD ingår ipolicyer för många samhällsområden som ett politiskt åtagande för nya produkter och miljöer, men också program och tjänster.Denna licentiatuppsats bygger på två vetenskapliga artiklar som syftar till att belysa hur UD förstås och vilka erfarenheter som finns av att praktisera UD i Sverige. Professionella och aktivister från akademi, näringsliv, offentlig sektor ochcivilsamhälle deltog i individuella intervjuer, en gruppintervju och en workshop. Det transkriberade materialet analyserades med hjälp av kvalitativ innehållsanalys.Pragmatism och framför allt dess semiotiska gren användes för att analysera hurbegrepp förhåller sig till olika betydelser och företeelser de betecknar.Resultaten uppvisade en variation i hur deltagarna förstod och praktiserade UD.Deltagarna talade om UD som vägledande princip för designprocesser, som strävande mot ett inkluderande samhälle och som förenande av olika policyperspektiv. Det fanns skepsis och kritik men allmänt sågs UD som berikande och som självklart vid en snabb blick men desto svårare att greppa på djupet och realisera i praktiken. Deltagarna hade erfarenheter från arbete med UD inom områdena bostäder, arbetsliv och utbildning. De beskrev en ideal praktik av UD som en beredskap för den mänskliga mångfalden kombinerat med en flexibel design med hänsyn till människors olikheter, ibland med personligt stöd. Begreppet UD användes strategiskt som en del av ett större kluster av relaterade begrepp om tillgänglighet, mångfald, inkludering och hållbarhet. De förespråkade inte fokus på exakt begreppsanvändning utan på övningar, objekt och strategiska frågeställningar för att väcka empati och en förståelse som leder till att fler perspektiv tas med i designprocesser för att användbarheten i slutändan ska förbättras. Det sågs som viktigt att med hjälp av UD motverka segregering och stigmatisering genom att inte kategorisera människor enbart utifrån funktionsnedsättning.Samtalen speglar ett antal dilemman och debatter som jag diskuterar i uppsatsen:inkludering av alla kontra separata lösningar, individuella anpassningar ochspänningen mellan regelefterlevnad och nytänkande när det gäller akutatillgänglighetsproblem och långsiktiga lärandeprocesser. Diskussionen avslutas med reflektioner om hur UD kan ses som ett design- och policykoncept med praktisk inriktning, men också om behovet av att utveckla och kontextualisera UD för att vara relevant i nya sammanhang. Olika sätt att tala om och utföra UD kan komplettera varandra men behöver tydliggöras och förklaras. För att UD som princip om inkludering och mångfald inte ska stanna vid ett symboliskt ideal behövs i varje situation dialoger och samskapande kring nästa handlingssteg.Kunskapen om hur UD uppfattas och praktiseras i Sverige belyser såväl argument och diskussioner som dilemman och möjligheter i relation till UD ochförändringsprocesser för ett samhälle för alla.

  KLICKA HÄR FÖR ATT SE AVHANDLINGEN I FULLTEXT. (PDF-format)