Life-Cycle Considerations for Environmental Management of the Swedish Railway Infrastructure

Sammanfattning: Syftet med den här avhandlingen är att förbättra möjligheter till miljöledning av järnvägens infrastruktur genom att utveckla en metod för att rikta in ansträngningar på att minska miljöpåverkan från infrastrukturens produkter. Metodens används i ett byggprojekt och dess robusthet blir testad. Den använder den materialrelaterade energianvändningen för att studera miljöpåverkan från infrastrukturen. Vidare studeras vilka förutsättningar och hinder det finns för att införa ett livscykelperspektiv i Banverkets organisation.Först analyserades de miljömässiga försättningarna genom en jämförande studie med vägtransportsystemet. Fokus låg även på infrastrukturens del i miljöpåverkan i jämförelse med själva transporterna i de bägge systemen. Sedan presenterades metoden och analyserades med avseende på användbarhet och robusthet. I de senare testen gavs materialtransporternas del av miljöpåverkan samt energiindikatorns miljörelevans extra utrymme.Slutligen studerades de organisatoriska förutsättningarna för att introducera metoden och införa ett livscykelperspektiv vid materialhanteringen.De organisatoriska förutsättningarna präglas mycket av Banverket miljöhistoria som främst handlar om miljögifter kopplade till lokala eller regionala miljöproblem. Dessutom finns det få miljörelaterade krav utifrån, vilket delvis kan förklara att livscykelperspektivet i mångt och mycket saknats inom organisationens materialhantering. Miljökraven på Banverkets inköp av produkter är oftast lagkrav, men eftersom de lagkrav som har anknytning till de globala miljöproblemen, vilka främst kan kopplas till uppströms produktframställning, inte är tillräckligt specifika, har organisationen svårt att översätta dessa till relevanta miljökrav vid upphandling. De avdelningar inom Banverket som är mest berörda av upphandlingen och arbetet med kravspecifikationer kräver mer stöd och kunskap för att kunna införa livscykelperspektivet i materialhanteringen.De upplevda miljöfördelar som järnvägen tycks ha över vägtrafiken är inte helt självklara. Vikten av indirekt miljöpåverkan från infrastrukturen är större för järnvägstrafiken än för vägtrafiken och detta i kombination med att den materialrelaterade energianvändningen är nästan uteslutande fossilbaserad leder till att miljöförsprånget minskar jämfört med trafikens miljöpåverkan. Om vägtrafiken minskar sitt fossilberoende i användningsfasen så måste järnvägssektorn antingen minska energianvändningen eller fossilberoendet i produktionen av järnvägsprodukter för att fortfarande kunna sägas ha miljöfördelar. För att kunna göra det senare måste nya perspektiv introduceras i Banverkets organisation. Metoden som presenteras i denna avhandling kan användas för att introducera dessa nya livscykelperspektiv och bidra till att Banverkets ansträngningar fokuseras på att minska infrastrukturens miljöpåverkan. Denna nya kunskap kan användas vid design av nya järnvägsprodukter och vid upphandlingen av dessa. Dessutom visar avhandlingen på var utförligare miljöanalyser av produkter kan behövas. Metoden använder en energiindikator för att uppskatta miljöpåverkan från materialanvändningen. Denna indikator är lätt att använda för miljöanalysen vilket gör det möjligt att enkelt introducera och inrikta livscykeltänkandet i organisationens miljöledning. Något som annars kan ligga utanför dess expertis, budget och tidsresurser.Metoden identifierar de tre produkter som är absolut viktigast att fokusera på om man vill minska miljöpåverkan från materialanvändningen i infrastrukturen. Dessa är räl, slipers och ballastmaterial där räl har överlägset störst användning av uppströms materialrelaterad energi. Genom att introducera miljökrav tidigt i designprocessen vid införande av dessa produkter kan stora miljövinster göras. Teknikavdelningarna samt upphandlarna behöver därför stöd för att introducera dessa starkare krav på uppströms miljöpåverkan.