Sjukskrivningssystemet - Sjuka som blir arbetslösa och arbetslösa som blir sjukskrivna

Detta är en avhandling från Lund University (Media-Tryck)

Sammanfattning: Popular Abstract in Swedish 1997 ökade långtidssjukskrivningarna i Sverige, vilka fortsatte att öka till och med 2002. Vanligtvis förklaras ökningen med orsaker på individnivå eller i arbetsmiljön. Genom att avgränsa avhandlingen till långtidssjukskrivningar bland arbetslösa, hamnar en annan förståelse i fokus, sammanfattad som att välfärdsstater utvecklar dold arbetslöshet bland dem med begränsad arbetsförmåga. Avhandlingens övergripande fråga är: ”Varför blir arbetslösa, sjukskrivna och vad hindrar dem att återgå till arbete?” Utöver syftet att besvara denna fråga har ytterliga två frågor utvecklats under arbetets gång; ”Hur beter sig (handläggarna på) Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan för att återfå arbetslösa sjukskrivna till arbete?”; och ”Hur ger de arbetslösa sjukskrivna uttryck för sin arbetsorientering?” Frågorna länkas samman genom det faktum att arbetslösas sjukskrivningar varar längre än anställdas, även vid samma sjukdomsdiagnos. Arbetslösa ökar således inte nödvändigtvis i inflödet till långtidssjukskrivna, men då de har svårare att lämna sjukskrivningen för arbete, ökar de som andel bland långtidssjukskrivna. Avhandlingens analytiska angreppssätt är inspirerat av fenomenologiska och etnometodologiska tankegångar. Fokus ligger på att förstå såväl ”närbyråkraternas” (handläggare vid Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan) arbete och problematik, som de försäkrades upplevelse av att vara arbetslösa sjukskrivna. Det empiriska materialet består av ett fältarbete där ett samverkansprojekt mellan Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan studerades, genom deltagande i myndigheternas styrgruppsmöten samt handläggarnas möten med varandra, och handläggarnas möte med arbetslösa sjukskrivna. Härtill har nio intervjuer genomförts med arbetslösa sjukskrivna, och lika många med handläggare som arbetar i samverkan mellan myndigheterna. Författaren når sin konklusion genom att via analys av det empiriska materialet utesluta olika förklaringar till arbetslösas överrepresentation bland långtidssjukskrivna. Samhällets mesonivå utesluts som den mest avgörande förklaringen, då samverkan trots sina extra resurser inte kan skapa arbete för arbetslösa sjukskrivna utan stöd av statliga subventioner. Individnivån kan heller inte betraktas vara den mest avgörande, eftersom de försäkrade visar sig vara motiverade att återgå till arbete och då deras uttryckta eller bristande motivation inte avgör om de återgår till arbete eller inte. Slutsatsen är att den främsta orsaken till att arbetslösa har ökat som andel av långtidssjukskrivna, och vad som hindrar dem från att återgå till arbete, står att finna i att arbetsmarknaden har förändrat sin bedömning av arbetsförmåga och att staten har anpassat sig efter marknadens definition. Myndigheterna kan i sin tur påverka de försäkrades upplevelse av arbetsoförmåga. Härmed växelverkar samhällets nivåer, och aktörerna kan medverka till att förändra strukturen.

  KLICKA HÄR FÖR ATT SE AVHANDLINGEN I FULLTEXT. (PDF-format)