Sveconorwegian orogenesis in the southwestern Baltic Shield - Zircon geochronology and tectonothermal setting of orthogneisses in SW Sweden

Sammanfattning: Popular Abstract in Swedish Mylonitzonen (MZ) är en kraftigt framträdande rörelsezon i den sydvästra Baltiska urbergskölden (sydvästra Skandinavien) som löper från Varberg i söder till trakterna av Eidsvol (Norge) i norr. Den sammanfogar urbergsblock av olika ålder och ursprung vilka även har skilda geologiska utvecklingshistorier. Öster om zonen, i det s.k. Östra Segmentet (ÖS; delar av Halland, Småland, Västergötland och östra Värmland), förekommer kraftigt omvandlade bergarter som framförallt i de södra delarna omvandlats under mycket höga tryck och temperaturer. Dessa omvandlingar motsvarar de tryck- och temperaturförhållanden som uppstår då kontinenter kolliderar och jordskorpan kraftigt förtjockas (t.ex. dagens bergskedja i Himalaya). Åldersbestämningar utförda genom mätningar av radioaktivt sönderfall av uran (uran - blymetoden) visar att de kraftiga omvandlingarna av den kontinentala jordskorpan i ÖS ägde rum för omkring 980-960 miljoner år sedan. Ursprungsbergarterna i ÖS har daterats till att vara ca 1700-1660 miljoner år gamla. De är därmed av samma ålder som de yngre leden i det 1850-1660 miljoner år gamla Smålands - Värmlands Granit Porfyr bältet som återfinns i de centrala och östra delarna av Sverige och som inte påverkats av de kraftiga omvandlingar som förekommer i väst. Det är rimligt att anta att bergarterna i ÖS har ett gemensamt ursprung med, och därmed utgör omvandlade delar av, Smålands - Värmlands Granit porfyr bältet. Väster om MZ, i det s.k. Västra Segmentet (VS; Dalsland, Bohuslän, delar av Halland, Västergötland samt västra Värmland), och i urbergsenheter i södra Norge, är berggrunden däremot väsentligt yngre samt företrädelsevis av ett annat ursprung. Detta indikerar att den kontinentala jordskorpan väster om MZ har en separat utvecklingshistoria och att dessa bergarter sammanfogats till den Baltiska urbergskölden vid ett senare tillfälle. Omvandlingar under delvis höga tryck och temperaturer för mellan 1100-900 miljoner år sedan har även påverkat berggrunden väster om MZ. Detta innebär att ÖS, VS och södra Norge sannolikt utgör rester av en omkring 1000 miljoner år gammal bergskedja bildad genom kollision av olika enheter av kontinental jordskorpa. Denna händelse kallas den Sveconorwegiska bergskedjebildningen. Dateringar av tryck- och temperaturomvandlingar i MZ, vilka associerat med kraftiga rörelser i jordskorpan, ger åldrar på omkring 980-970 miljoner år. Detta tolkas som att MZ utgör den fog längs vilken berggrunden i VS och södra Norge anslutits till sitt nuvarande läge i den Baltiska urbergsskölden. Sammantaget visar nya data från uran - blydateringar och detaljerade undersökningar av tryck - temperaturomvandlingar i det sydvästsvenska urberget att den ca 1000 miljoner år gamla Sveconorwegiska bergskedjebildningen har haft en mycket stor betydelse för den nuvarande utformningen av sydvästra Sveriges berggrund och andra delar av den sydvästra Baltiska urbergskölden. Geologiska modeller för denna del av den Baltiska kontinenten måste därför baseras på en förståelse av den Sveconorwegiska bergskedjebildningen och därmed de omfattande omvandlingar och storskaliga rörelser i jordskorpan som utformat urberget under denna period. Här har MZ spelat en central roll som den zon längs vilken tidigare icke relaterade enheter av kontinental jordskorpa sammanfogats.