Från orsak till verkan : berättarstrategier i Sveriges Televisions inrikespolitiska nyhetsförmedling 1978-2005

Sammanfattning: Popular Abstract in Swedish Syftet med avhandlingen är att analysera hur den tv-journalistiska konstruktionen av inrikespolitiska nyheter har sett ut och utvecklats från slutet av 1970-talet och fram till idag, samt att diskutera den i förhållande till samtida politisk-ekonomiska förändringar i samhället. Det empiriska materialet utgörs av inrikespolitiska nyhetsinslag i Sveriges Televisions nyhetsprogram Aktuellt och Rapport från tre tidsperioder. Den empiriska resan börjar under hösten 1978, fortsätter 1987 och avslutas 2005. Det teoretiska ramverket bygger framförallt på tankar kring makt och medierade politiska diskurser. Som utgångspunkter i diskussioner kring maktbegreppet används teoretiker som Michel Foucault och Jürgen Habermas. Utöver detta förankras avhandlingens analyser i offentlighetsteoretiska utgångspunkter där nyhetsjournalistikens roll i det offentliga samtalet politik diskuteras, främst med inspiration från Habermas teorier om offentlighet. I avhandlingen tillämpas tre metodologiska ansatser. Som plattform och grund för analysernas disposition används den kritiska diskursanalysen med inspiration från Norman Fairclough. Inom ramen för denna tillämpas även en visuell analys av tv-journalistikens. Dessutom integreras en deskriptiv kvantitativ innehållsanalys med avsikt att skapa underlag för kvalitativa analyser av aktörers förekomst samt fördelningen mellan journalistiska framställningssekvenser. Analyserna visar att den politiska tv-journalistiken under slutet av 1970-talet inbegriper ett didaktiskt berättande där stora ambitioner till bakgrundsbeskrivningar och orsaker synliggörs. I nyhetsinslagen från 1987 har detta journalistiska fokus övergått till att betona politikers agerande och handlingar. Under hösten 2005 tydliggörs hur journalistikens berättarstrategier utvecklats mot att belysa konsekvenser av dessa handlingar. Det synliggörs även hur en ökad användning av fackspråk vittnar om en tilltro från journalistikens sida till att publiken redan besitter nödvändiga kunskaper för att förstå termer inom den politiska sfären. Bildspråk och redigering analyseras också utifrån tankar om legitimitet, auktoritet och audiovisuell interaktion. Analyserna visar bland annat att grafiska sekvenser genom samtliga empiriska nedslag fyller en didaktisk funktion men den tekniska utvecklingen och en ökad redigering uttrycker en populariserande hållning ju närmre nutid som studeras. Journalistikens granskande funktion, som tidigare synliggjordes av bland annat hastiga kamerarörelser och inzoomningar, framstår idag som mer given och redigeringen bidrar till en ökad distans mellan politiker och medborgare. Samspelet mellan politisk-ekonomiska förutsättningar och tv-journalistikens uttrycksformer återspeglas i ett av avhandlingen bärande resonemang: att journalistik alltid är ett kulturellt uttryck för och produkt av sin samtid.