Samverkan blir kamp En sociologisk analys av ett projekt i ungdomsvården

Sammanfattning: I denna avhandling analyseras ett samverkansprojekt i den så kallade ungdomsvården i Sverige. Projektet hade som mål att förbättra samordningen mellan socialtjänsten och Statens institutionsstyrelse för att kunna effektivisera insatserna för samhällsomhändertagna ungdomar och deras familjer. I projektet var också ett antal samordnare anställda. Det övergripande syftet i avhandlingen är att analysera beskrivna och observerade konflikter, allianser och förklarande jämförelser som kan identifieras i intervjuer och observationer. Analytiska upptäckter sätts avslutningsvis i en mer övergripande ”samverkanskontext” som representeras av tidigare forskning om samhällsfenomenet ”samverkan”. På så vis försöker avhandlingen bidra till en sociologisk förståelse av ett samtida välspritt fenomen.Studiens empiriska material är inspelade samtalsintervjuer med 147 projektdeltagare (institutionsplacerade ungdomar, deras föräldrar och olika yrkeskategorier inom socialtjänsten, Statens institutionsstyrelse och projektet) samt observationer av organiserade möten, informella träffar före och efter intervjuer eller möten, samt vid besök på institutioner, socialtjänstkontor, Statens institutionsstyrelses huvudkontor och samordnarnas kontor. Materialet analyserades vidare med analytiska utgångspunkter från Georg Simmel (1950/1964), Theodore Caplow (1968) och Erving Goffman (1959/2004).Analysen visar att projektet manifesterade och medförde mellanorganisatoriska kamper mellan socialtjänsten, Statens institutionsstyrelse och projektet samt en rad interpersonella konflikter mellan representanter för olika professionella yrkeskategorier, ungdomar och föräldrar. Studien visar också att klienten i människovårdande organisationer löper en betydande risk att hamna utanför nya samarbeten. De myndighetspersoner som upplever ett bra samarbete drar ofta sina slutsatser utifrån interaktionen med andra professionella men det upplevda samarbetet behöver inte bli någon garanti för framgångsrik behandling av klienten. Konflikter om samordnarnas sätt att agera (samordnarroller) och samordnarnas skriftliga dokument, ”överenskommelsen”, har aktualiserats med projektets tillkomst. Samordnarna och deras ”överenskommelse” kan ses som projektets synligaste representanter och symboler, som under projektets gång blir både ämnen för konflikter och aktualiserar redan etablerade konfliktmönster. Ungdomarna och föräldrarna förkastar emellanåt myndighetspersonernas ageranden som moraliskt felaktiga, gestaltar sin offeridentitet samt försöker vända situationen till att bli fördelaktig för dem själva. Samordnarnas relation till ungdomar och föräldrar präglas mestadels av passivitet. Detta framträder tydligt i analysen av en administrativ och/eller passiv samordnarroll. I dessa framställningar är även olika allianskonstellationer synliga. När samordnarroller förändras i beskrivningen, förändras även allianskonstellationer.Att klienten i människovårdande organisationer söker ingå allianser med myndighetspersoner är en vanlig strategi för att försöka vända situationen till sin fördel. Att dessa allianser söks ofta av klienten indikerar bland annat klientens vilja till fortsatt kamp – mot den situationen i vilken klienten befinner sig. Jag menar att detta kan ses som något produktivt snarare än problematiskt.