Det rationella och det legitima : En studie av utvärderingarnas teori och praktik

Sammanfattning: Avhandlingen beskriver den internationella utvecklingen av utvärdering som institution, ger ett förslag till sammanfattning av utvärderingsläran och undersöker utvärderingens praktik i ett antal konkreta fall. Analysen leder till en teoretisk skiss över hur utvärderingar kan bidra till att legitimera det som utvärderas.Allt fler verksamheter och förändringar inom offentlig sektor utsätts för ut-värdering. Man organiserar således särskilda undersökningar för att åstadkomma välunderbyggda bedömningar, som i sin tur syftar till att ge underlag för beslut eller förändringar. Utvärderingar kan vara rationella i den meningen att de är målinriktade och bygger på vetenskapliga metoder. De kan också användas rationellt för att ge grunder för politiska beslut. Samtidigt är det många intressen som står på spel när man utvärderar. Utvärderingar sker alltid under politiska villkor genom att olika inblandade försöker driva igenom eller försvara sin bild och sin bedömning av verkligheten. Denna motsättning mellan det förnuftiga och det politiska undersöks i avhandlingen med hjälp av en beskrivning av tre stora utvärderingsprogram, som samtliga gäller reformering av styrsystemen inom svenska landsting. Generellt sett är ökningen av utvärderandet i västerlandet ett uttryck för en strävan att rationalisera offentliga sektorn genom vetenskapliga metoder och systematisk granskning av beslutade program. Teoribildningen kring utvärdering ökar också, och behandlar i huvudsak tre problem: att beskriva och förstå det som utvärderas, att bedöma det och att ge utvärderingen en betydelse för olika berörda. Rationellt sett bör dessa problem hanteras konsekvent, målinriktat och med vetenskapliga verktyg.De tre utvärderingsprogrammen uppvisar många avvikelser från detta rationella ideal. De uppvisar exempelvis brister i tillförlitlighet och relevans, använder inte sällan fel metoder i förhållande till syftena, och bygger på antaganden som inte redovisas. Analysen av utvärderingsprojekten leder till slutsatsen att de kan förstås utifrån att de legitimerar både sig själva och de reformer som studeras. Det gör man genom att ge intryck av vetenskaplighet och målinriktning, men också genom externalitet dvs att utvärderarna är professionella och kommer in i sammanhanget utifrån och en viss grad av internalitet, dvs att utvärderingen anknyter till föreställningar och normer inom organisationen. Man kan förstå vad som görs i utvärderingarna som olika sätt att hantera motsättningen mellan rationalitet, externalitet och internalitet. Ett framträdande exempel är att utvärderarna inte sällan för beslutsfattarnas bedömningar vidare, presenterade som vetenskapliga faktasvar på målinriktade frågor.