Min allrabästa och ömmaste vän! Kvinnors brevskrivning under svenskt 1700-tal

Detta är en avhandling från Makadam förlag

Sammanfattning: Popular Abstract in Swedish Avhandlingen är en studie av kvinnors brevskrivning i Sverige under 1700-talet. Breven är skrivna av ett antal kvinnor från de högre samhällsskikten (adel och borgerskap) under 1780- och 1790-talen. Flertalet av breven är skrivna på svenska, men några också på franska. Huvudsyftet med avhandlingen är att undersöka relationen mellan idén om att kvinnor skrev annorlunda, och bättre, brev än män och faktiska kvinnors brevskrivande. Denna föreställning har sitt ursprung i 1600-talets Frankrike, där t. ex. den berömda madame de Sévigné ansågs skriva brev som kännetecknades av lätthet, spontanitet och charm. Det första kapitlet innehåller en diskussion av brevgenren utifrån både en teoretisk och historisk synvinkel. Det familjära brevet uppfattas som en form av skrivande som förhåller sig till skribenten, mottagaren och andra faktorer som t.ex. kulturella föreställningar, brevgenren själv och andra typer av texter. Detta har sin parallell i föreställningen om brevet som en ersättning för samtalet. Ytterligare en teoretisk diskussion rör förhållandet mellan genus och genre. Kapitel två är en studie av Hedvig Ulrika De la Gardie (1761-1832), gift med Gustaf Mauritz Armfelt. Hon tillhörde Gustav III:s hov och skrev ett antal brev till sin man under åren 1788-93. Hennes brevstil kännetecknas av ironi och humor, ibland på gränsen till det burleska. Denna stil kan jämföras med madame de Sévignés. Julie Ekermans brev till den forne älskaren Carl Sparre behandlas i det tredje kapitlet. Ekerman (1765-1800) var dotter till Catharina Ahlgren, den första kvinnliga journalisten i Sverige, men kom att välja kurtisanens väg. Breven till Sparre kan tolkas som ett försök att komma tillrätta med det nya livet som borgmästarfru i landsorten. Kapitel fyra studerar korrespondensen inom familjen Gjörwell, i synnerhet dess kvinnliga medlemmar: Brita Eleonora Müllern (1748-1822), hustru till kungl. bibliotekarien Carl Christoffer Gjörwell, och döttrarna Brite Louise (1768-1806) och Gustafva (1769-1840). De gjörwellska breven uttrycker de nya litterära idealen förknippade med borgerligheten: vänskapen, familjen och sentimentaliteten. Samtidens idylldiktning har också fungerat som inspirationskälla. Alla de kvinnliga brevskrivare som studeras i avhandlingen följer det ideal för brevskrivande som utvecklades i de franska salongerna under 1600-talet. Detta ideal innebar att brevskrivning modellerades efter konversationskonsten och att kvinnor ansågs vara överlägsna när det gällde denna typ av skrivande.

  KLICKA HÄR FÖR ATT SE AVHANDLINGEN I FULLTEXT. (PDF-format)