Le récit conversationnel en situation exolingue de français : Formes, types et fonctions

Sammanfattning: Popular Abstract in Swedish Syftet med studien har varit att, genom huvudsakligen kvalitativ beskrivning, studera narrativ sekvens, d v s berättelsen, i exolingvala samtal mellan infödd och icke infödd (svensktalande studenter) talare av franska. Den teoretiska ramen sträcker sig från textlingvistik (Revaz, Adam, Bronckart etc.) till konversationsanalys (Labov, Sacks, Norrick, Laforest, Kerbrat-Orecchioni, Bres, Norrby etc.). Arbetet baseras på Corpus Westin som består av 35 informella spontana konversationer (24 exolingvala och 11 endolingvala varav 3 på franska och 8 på svenska). Varje kapitel behandlar en aspekt av berättelse i samtal. Efter ett första introducerande kapitel tas i kapitel 2 upp hur den narrativa texten placerar sig som utveckling av ett ämne i samtalet. Här följs Traverso’s modell om familjära samtal (1996). Kapitel 3 jämför de grundläggande strukturerna i skriven och talad berättelse och diskuterar några speciella karaktärsdrag för berättelse i samtal : berättelsens introduktion i samtalssituationen, tempusanvändning, fenomenen bakgrund och förgrund, berättelsens värde, röster i berättelsen, generaliseringar och återkoppling. Kapitel 4 analyserar tre aspekter av berättelsen i exolingvala samtal nämligen former som berättelsen tar i samtalet (auto- / heterointroduktion, kontinuitet / diskontinuitet, att berätta tillsammans och berättelsen som eko till en föregående berättelse), typer av ämnen som behandlas i berättelserna (privata kulturella, historiska och fiktionella) samt funktioner som berättelsen fyller i samtalet (förklarande, argumentativ, underhållande). Kapitel 5 behandlar en speciell form av berättelse i samtalssituation, den återberättade historien, där samma berättare återger en historia för lyssnare i olika samtal. Det övergripande resultatet av studien är att talarnas språkliga kompetens liksom deras profil och samtalsstil spelar en avgörande roll för struktur och produktion av berättelser i samtal. Berättelsens introduktion i samtalet är nära relaterad till dominansförhållanden. Den icke infödde talaren tenderar att efterfråga berättelser från den infödde talaren för att underlätta sin egen roll i samtalet medan den infödde talaren ofta själv introducerar en berättelse. Berättelser som är producerade av icke infödda talare innehåller ofta ett större mått av diskontinuitet än berättelser som produceras av infödda talare. I de få exempel som finns i vårt material på en berättelse som produceras tillsammans av två talare behandlas ämnen av kulturell eller historisk natur eftersom våra informanter inte delar några personliga erfarenheter. Berättelsen som eko till en föregående är problematisk för de icke infödda talarna eftersom denna form av berättande kräver en god språklig förmåga både vad gäller förståelse och produktion. Analysen av ämnestyper visar att både infödda och icke infödda talare producerar berättelser med privata och kulturella ämnen i lika stor utsträckning. Däremot är berättelser med historiska och fiktionella ämnen nästan uteslutande producerade av infödda talare. Vad gäller berättelsens funktion i samtalet så är den förklarande och den argumentativa funktionen de vanligast förekommande. Vid en jämförelse av typer och funktioner framkom det att berättelser med historiska ämnen ofta har en föklarande funktion samt att funktionerna är jämnt fördelade mellan berättelser med privata och kulturella ämnen. När det gäller skillnader mellan olika varianter av samma berättelse i återberättade historier befanns lyssnarens profil och införandet av berättelsen i samtalet vara de två viktigaste faktorerna. De versioner som producerades av icke infödda talare blev mer kontinuerliga och koherenta när de berättades för andra eller tredje gången. Förhoppningen är att dessa forskningsresultat kommer att ha betydelse för kunskapen om hur svensktalande studenter agerar i samtalssituation och i längden också hur man kan föra dessa inlärare närmare målspråket.