Global rörelse : : Den globala rättviserörelsen och modernitetens omvandlingar

Sammanfattning: Avhandlingens utgångspunkt är att sociala rörelser bör betraktas som politiska aktörer och samhälleliga uttryck för den under moderniteten centrala föreställningen om autonomi, det vill säga politiskt självstyre. För att förstå de sociala rörelsernas förhållande till politiken i stort bör man därför sätta dem i samband med dels moderniteten i sig, dels de avgörande förändringar inom moderniteten som har skett sedan dess genombrott. I linje med Peter Wagners modernitetsteori är en utgångspunkt för avhandlingen att spänningsförhållandet mellan befrielse och ordning – eller mellan frihet och disciplin – bör uppfattas som grundläggande för modernitetens självförståelse och dess omvandlingar. När premisserna för detta spänningsförhållande har omförhandlats under modernitetens kriser har sociala rörelser ofta spelat en framträdande roll, i det att de har fört fram möjliga lösningar på kriserna i fråga genom alltifrån utopiska förslag och samhällsexperiment till nya värderingar och handlingsformer.
Avhandlingen består av två delar. Den första delen är inriktad på samhällsteori och sociala rörelseteorier och hur sociala rörelser har betraktats inom dessa under olika modernitetsepoker. Den andra delen är mer empiriskt inriktad, mot den globala rättviserörelsen, dess aktivister och en av dess främsta mobiliseringsformer: det sociala forumet. Det empiriska materialet omfattar i huvudsak svenska aktivister inom rörelsen, utifrån enkätdata och intervjuer, men liknande enkätdata från andra länder används för att möjliggöra en komparativ analys.
I avhandlingens första del belyses olika sätt att begreppsliggöra sociala rörelser, från de första teorierna om arbetarrörelsen formulerades under mitten av 1800-talet till de teorier om nya sociala rörelser som formulerades från 1960-talet och framåt. I synnerhet Lorenz von Steins, Gustave Le Bons och Alain Touraines teorier diskuteras. Utifrån dessa diskussioner lyfter jag fram tre bestående problematiker, vilka betraktas som centrala inom sociala rörelseteorier. Med hjälp av dem har rörelsernas förhållande till politik och autonomi begripliggjorts, genom att antingen göra förmedling, kollektivt handlande eller kreativitet till den grundläggande förklaringen till varför sociala rörelser uppstår och vilken politisk roll de spelar i samhället.
Utifrån det perspektiv som grundläggs i avhandlingens första del ägnas dess andra del åt den globala rättviserörelsen. Här visar jag att den globala rättviserörelsen kännetecknas av ett komplext förhållande till den institutionaliserade politiken, av ett globalt perspektiv på frågor om demokrati och social rättvisa, av organisatorisk och politisk mångfald, av ett skapande av nya politiska rum (i synnerhet de sociala forumen) och av att den överskrider det nationella politiska sammanhanget. På ett övergripande plan framhålls att den globala rättviserörelsen omfattar en deltagardemokratisk syn på politiken, som utgår från både globaliseringens institutionella förändringar och de kulturella förändringsprocesser som förknippas med vår tids individualisering.