Butterfly Diversity and Dispersal in Fragmented Grasslands

Sammanfattning: Popular Abstract in Swedish Under de senaste decennierna har utbredningen och förekomsten i av många arter av fåglar, växter och insekter knutna till jordbrukslandskap på olika håll i Europa minskat på grund av jordbrukets rationalisering och intensifiering. För att motverka dessa negativa trender måste man ha kännedom om den relativa betydelsen av lokala och regionala ekologiska processer för populationers fortlevnad och mönster i artrikedom. Jag har studerat effekten av landskapets sammansättning på den lokala artrikedomen och individtätheten av dagfjärilar, och i ett fal också av humlor, Jag har också studerat effekten av landskapets sammansättning på dagfjärilars spridning och rörelsemönster. I svhandlingens första studie visade jag att artrikedomen av dagfjärilar i Sydsverige hade minskat signifikant under de senaste 20 åren, och att dessa förändringar kunde relateras till lokala habitatförändringar snarare än till landskapsförändringar. En stor omsättning av arter även på lokaler där antalet arter var konstant indikerade dock att metapopulationsprocesser kan vara betydelsefulla i detta sammanhang. I den andra studien jämförde jag artrikedom av dagfjärilar i likartade naturbetesmarker, men som var belägna i kontrasterande landskap. En hög andel naturbetesmark på landskapsnivån ledde till högre artrikedom i den enskilda betesmarken. I avhandlingens tredje studie fann jag att betydelsen av landskapets sammansättning var beroende av arternas rörlighet, där effekten var störst på ?halvrörliga? arter. Genom att undersöka artrikedom och populationstätheter av dagfjärilar och humlor i jordbrukslandskapet på olika avstånd från närmaste naturbetesmark, och genom att använda fångst-återfångstteknik för att undersöka fjärilars rörelsemönster, fann jag att naturbetesmarker kan fungera som populationskällor i intensivt brukade jordbrukslandskap. Detta innebär att artrikedomen och populationstätheterna är högre i landskap där det finns naturbetesmarker. Så kallade ekologiska korridorer har föreslagits som ett sätt att öka spridningen mellan lokal populationer, och därmed öka populationernas överlevnadschanser. Jag fann inget stöd för detta när jag studerade spridningsmönster hos tre arter av dagfjärilar som är knutna till gräsmarker. Däremot tydde resultaten på att fjärilar kan ?diffundera? längs korridorer över kortare avstånd. Mina resultat visar tydligt att populationsprocesser som äger rum på en landskapsskala är viktiga för populationers livskraft och för artrikedom. De visar också att de är olika landskapsekologiska processer som kan ha betydelse, vilket innebär att både noggranna studier och klart formulerade mål behövs för att kunna föreslå åtgärder för att hindra minskningen av den biologiska mångfalden.