Redovisning av utgifter för Forskning och Utveckling - en Metodstudie

Sammanfattning: Hur företag redovisar sina investeringar i Forskning och Utveckling (FoU) är inte oväsentlig, eftersom kostnad eller tillgång i affärsredovisningen medför olika finansiella effekter på balans- och resultaträkning. Detta har betydelse för en bedömning av framtida finansiell avkastning och tillväxt för företagen. Redovisade tillgångar förknippas oftast med framtida avkastning och ger också förbättrade möjligheter till längfristig finansiering. Syftet med den här studien är att behandla två problem, ett huvudproblem och ett underliggande problem. Huvudproblemet har rört ett metodproblem och har att göra med tillämpningen av en viss statistisk metod (linjär regression). Det underliggande problemet har handlat om hur utgifter för FoU kan redovisas i den externa redovisningen på balans- och resultaträkning (aktivering alternativt kostnadsredovisning). Det underliggande problemet, dvs redovisningsproblematiken för FoU, kan ses som en illustration och tillämpning av huvudproblemet. I fråga om huvudproblemet är syftet att pröva mätmöjligheten och användbarheten av statistiska samvariationer mellan utgifter för FoU och Producerat Förädlingsvärde (PFV). Huruvida dessa samvariationer kan bilda goda argument för att bedöma hur utgifter för FoU kan redovisas på företagens balans- och resultaträkningar diskuteras i det underliggande problemet. Som metod i huvudproblemet har använts statistisk linjär regression, såväl enkel som multipel linjär regression. Dataunderlaget för det underliggande problemet har bestått av insamlad årsredovisningsinformation för en tidsserie av femton år (1976-1990). Forskningsobjekten har omfattat sju forskningsföretag, varav tre läkemedelsföretag och fyra verkstadsföretag. Som oberoende variabler i regressionerna valdes årlig procentuell förändring i FoU, At (investeringar i anläggningstillgångar) samt avskrivningar enligt plan och som beroende variabel valdes årlig procentuell tillväxt i PFV. de statistiska bearbetningarna av sambanden mellan investeringar i FoU och At och årlig tillväxt i PFV har stött på ett antal problem. Metodproblemen kan sammanfattas med autokorrelation, multikollineraritet bland oberoende variabler, hetroscedasticitet och viss avvikelse från linjäritet som kan ha påverkat sambanden på ett negativt sätt. Avvikelse från linjäritet är ändå ett naturligt inslag vi linjär regression. Sambandet visade dock att investeringar i FoU under tidsperioden haft en påtaglig och positiv samvariation med tillväxten i producerat förädlingsvärde, framförallt när informationen bearbetades med enkla linjära regressioner. Sambanden mellan investering i FoU och tillväxten i PFV visade sig överlag starkt. Dessa samband var också överlag starkare än sambanden mellan investeringar i anläggningstillgångar (At) och PFV. När det gäller multipla linjära regressioner kvarstod sambanden i stort sett, men de var inte lika starka som vid en enkel linjär regression. Sambanden mellan investeringar i FoU och tillväxten i PFV var således godtagbar hos både läkemedels- och verkstadsföretagen. Sambanden har tytt på att tillgångsredovisning av utgifter för hela FoU-portföljer bland immateriella anläggningstillgångar på balansräkningen inte är omotiverad för studerade företag. Detta för att informationen ska bli mer framtidsinriktad och användbar t.ex. som prognosunderlag. Detta har gällt framförallt läkemedelsföretagen men bör fastslås av ytterligare forskning. Studien visade också, att det kan var tvivelaktigt att, i enlighet med accepterade redovisningsrekommendationer, kostnadsföra utgifter för forskning i takt med att dessa utgifter uppkommer. Dessa rekommendationer grundar sig på en bedömning och utvärdering av enskilda FoU-projekt medan sambanden i det här arbetet framkommit ur hela FoU-portföljer. rekommendationerna hindrar därmed en tillgångsredovisning av hela FoU-portföljer i vilka misslyckade projekt kan balanseras mot lyckade enligt ett portföljtänkande. Framkomna samband, hos studerade företag, har visat att en tillgångsredovisning av hela FoU-portföljer inklusive forskning inte bör uteslutas på förhand. Detta motsäger dock praxis, eftersom företagen löpande har kostnadsfört utgifterna för FoU (ca 90% av 175 år, 1976-2000 gånger sju företag). En ytterligare slutsats är att rekommendationer på området borde utformas med utgångspunkt från hela FoU-portföljer och med matchningsprincipen i centrum istället för enskilda FoU-projekt och försiktighetsprincipen som utgångspunkt. Tillgångsredovisning kommer då att synliggöra FoU-investeringarna. detta gäller särskilt läkemedelsbranschen mot bakgrund av erhållna samband.