I spåren av bröstcancer att leva med eller utan ett rekonstruerat bröst efter mastektomi

Sammanfattning: Bakgrund: I Sverige är bröstcancer den vanligaste formen av kvinnlig cancer och utgör nära en tredjedel av kvinnlig cancer. I behandlingen av bröstcancer har kirurgi en betydande roll. Nära hälften av kvinnorna genomgår mastektomi, men det finns en stor variation inom landet. Att förlora ett bröst efter mastektomi har såväl en kroppslig som psykologisk innebörd. Avhandlingen omfattar fyra delstudier som beskriver detta på olika sätt.Syfte: Det övergripande syftet med avhandlingen är att studera betydelsen av att förlora ett bröst på grund av cancersjukdom samt motiv och beslutsprocess i ställningstagande till att leva med eller utan ett rekonstruerat bröst.Metod: Avhandlingen baseras på två populationer av kvinnor boende i norra Sverige som genomgått mastektomi på grund av bröstcancer: de kvinnor som genomgått mastektomi under 2003 (delstudie I–III) samt de kvinnor som genomgått mastektomi mellan oktober 2006 och september 2007 (delstudie IV). Dessa kvinnor identifierades via det regionala cancerregistret, onkologiskt centrum, Norrlands universitetssjukhus. Statistiska analyser genomfördes i delstudie I och IV och tematisk narrativ analys har tillämpats i delstudie II och III.Resultat: Delstudie I: År 2007 skickades ett nykonstruerat självskattningsformulär ”Life After Mastectomy” (LAM) ut till 149 kvinnor varav 85% (n=126) besvarades. Av dessa kvinnor hade 25% genomgått bröstrekonstruktion. Resultaten av en multipel regressionsanalys visade att bröstrekonstruktion var signifikant relaterat till lägre ålder, känsla av att vara attraktiv och sexuellt intresse. För att få en djupare och mer nyanserad förståelse kring innebörder av att förlora ett bröst efter mastektomi och motiv till att avstå från eller genomgå bröstrekonstruktion gjordes ett strategiskt urval av 15 kvinnor från delstudie I som deltog i en forskningsintervju(delstudie II). I den tematiska narrativa analysen identifierades tre typberättelser. I den första typberättelsen beskrevs mastektomin som ”no big deal” och att genomgå en bröstrekonstruktion var inte ens värt att överväga. I den andra typberättelsen beskrevs mastektomin som ”att förlora sig själv” och en bröstrekonstruktion beskrevs som ett sätt att återställa sig som person, kvinna och sexuell varelse. Den tredje typberättelsen intog en position mellan ”no big deal” och ”att förlora sig själv” och en bröstrekonstruktion beskrevs som ett välkommet erbjudande vilket gjorde det enklare att se och känna sig som kvinna. I delstudie III undersöktes sex kvinnors erfarenheter av att genomgå bröstrekonstruktion. Samtliga kvinnor var oförberedda på den krävande procedur som de genomgick. De beskrev processen som svår och smärtsam med upprepade operationer och en oväntat lång konvalescenstid. Även om kvinnorna var oförberedda på hur tufft det skulle komma att bli både fysiskt och emotionellt beskrevs bröstrekonstruktionen  som betydelsefull för dem. Delstudie IV: I denna uppföljningsstudie inkluderades kvinnorna 10 månader efter mastektomin då självskattningsformuläret LAM skickades ut. Datainsamlingen med samma formulär upprepades två år senare (tre år efter mastektomin). Kvinnornas (n=76) känsla av attraktivitet och kvinnlighet hade inte förändrats mellan de två mättillfällena, med undantag för vissa aspekter av sexualitet som hade försämrats. Vid uppföljningen hade 21% av kvinnorna genomgått bröstrekonstruktion och dessa kvinnor var yngre. I övrigt kundeinga signifikanta skillnader ses mellan de kvinnor som genomgått respektiveej genomgått bröstrekonstruktion.Slutsats: Denna avhandling ger en inblick i betydelsen av att förlora ett bröst efter mastektomi. Att förlora ett bröst efter mastektomi kan vara av mindre eller större betydelse. För de kvinnor som upplevde bröstförlusten som en förlust av sig själva, kom en bröstrekonstruktion att betraktas som en livsnödvändighet (delstudie II). De flesta av kvinnorna 75% i delstudie I och 79% i delstudie IV genomgick inte någon bröstrekonstruktion. De kvinnor som genomgick rekonstruktiv kirurgi beskrev proceduren som svår fysiskt och emotionellt, men trots detta sågs den som viktig för dem (delstudie III). Vid uppföljningen i delstudie IV, var kvinnornas upplevelse av attraktivitet och kvinnlighet oförändrade, men upplevelsen av att känna sig bekväm vid sexuell intimitet utvecklades negativt. Detta var oberoende av om kvinnan genomgått bröstrekonstruktion eller inte, vilket kan ses som överraskande. Det är viktigt att som sjukvårdpersonal uppmärksamma hur den enskilda kvinnan själv upplever betydelsen av att ha förlorat ett bröst för att inte låta sig styras av vaga schabloner kring relationen bröst–sexualitet–kvinnlighet.