Mesolitiska möten : Strandvägen, en senmesolitisk boplats vid Motala ström

Sammanfattning: Popular Abstract in Swedish Avhandlingen utgångspunkt tas från den senmesolitiska boplatsen vid Motala ström, Motala stad, Östergötland, Sverige. Problematiken som diskuteras i texten utgår från frågeställningarna vad som formade de materiella uttrycken under en 500-årig tidsperiod, 5500-5000 f.Kr, dokumenterade genom arkeologiska undersökningar. Texten i avhandlingen är i analysen strukturerad i fyra geografiska rum: världen, bygden, grannskapet och slutligen hemmet (boplatsen). Dessa rumsliga begrepp sätts i syntesen samman till en helhet som ständigt formades och omformades av människor, invånarna i hemmet. Människorna involverades i vittgrenade sociala relationer, vilka sträckte sig långt bortom gränserna för hemmet och bortom ekonomiska beräkningar. I sökandet efter dessa relationer, i det arkeologiska materialet från Strandvägen, görs ett flertal empiriska bearbetningar och studier av den materiella kulturen som kan kopplas till de rumsliga perspektiv som ovan har nämnts. Även om det inte kan föras i bevis att den centraleuropeiska neolitiska kulturen (Linjebandskulturen) spelade någon avgörande roll i utformandet i utformandet av specifika föremålsgrupper, så illustrerar flera synkrona förändringar i södra Skandinavien under det 6:e årtusendet att samhällena här ingick i väl fungerande sociala nätverk vari tankar och idéer som påverkade lokalsamhällenas syn på världens beskaffenhet. Dessa nya synsätt omfattade även nya sätt för människorna att utforma och organisera det fysiska rummet. Utbyte av föremål innebär för mottagaren, inte minst, att förstå de idéer som föremålet omfattades av. John Chapman (2000) beskriver detta som översättningar och påvisar hur innehåll och mening förloras i samband med dessa. I avhandlingen använder jag istället mig av konceptet ?omtolkningar? för att försöka förstå hur nya impulser togs omhand och inlemmades/förkastades till nya sociala och geografiska sammanhang. Det senmesolitiska samhället på Strandvägen tolkas, av mig, inte primärt ha formats utifrån strikta ekonomiska och funktionalistiska premisser. Fynden av ben från däggdjur och fisk, hasselnötter och trä visar hur närområdet nyttjats från, vad jag tolkar som en sedentär boplats. De ekonomiska premisserna möjliggjorde flera val för samhället men ekonomin fungerade snarast som en integrerad komponent inom mellanmänskliga relationer och inom sociala konstruktioner d.v.s. kosmologier. Jag företräder i avhandlingen idén om att många geografiskt åtskilda lokalsamhällen stod öppna för ett ständigt pågående informationsflöde vilket innebar en likartad omtolkning av kosmologisk ordning. Vissa ingredienser och fenomen i informationsutbytet ansågs, möjligen av vissa inflytelserika individer, ha varit mer betydelsefulla än andra och har därför ha skapat ett likartat arkeologiskt mönster över större geografiska områden. Ett exempel på detta är kult och ritualer med skelettdelar av människa som förefaller vara gemensamt i södra Skandinavien. En annan socialt viktig och därmed betydelsefull komponent förefaller vara förhållandet till vatten och till de levande väsen som uppehöll sig i detta element, t.ex. säl och fisk. Min sammanfattande slutsats är att materialet från Strandvägen (hemmet) reflexivt var länkat till andra platser i rummet, i grannskapet, i bygden och i världen. Hemmet fanns i världen och världen fanns i hemmet.