Att vara fysiskt aktiv under adjuvant cytostatikabehandling : interventionsstudier för personer med bröst - och kolorektalcancer

Sammanfattning: Bakgrund: Regelbunden fysisk aktivitet har sedan länge visat sig vara viktigt för att upprätthålla en god hälsa hos människor och det är känt att fysisk inaktivitet är en betydande riskfaktor för en rad olika hälsoproblem och att det medför en ökad risk för ohälsa. Adjuvant cytostatikabehandling är en vanligt förekommande behandling vid cancer som orsakar fysiska såväl som psykiska symtom som negativt påverkar en persons hälsa och livskvalitet. Syfte: Det övergripande syftet med avhandlingsarbetet är att undersöka hur fysisk aktivitet inverkar på hälsa och livskvalitet hos personer med bröst- eller kolorektalcancer under adjuvant cytostatikabehandling. Metod: Avhandlingen baseras på två randomiserade kontrollerade interventionsstudier. Studie 1 (n=77, personer med bröst – eller kolorektalcancer) är en pilotstudie med fokus på genomförbarhet och följsamhet till en intervention med fysisk aktivitet i form av dagliga promenader under pågående cytostatikabehandling (delarbete I). Studie 2 (n=240, kvinnor med bröstcancer) fokuserar på att jämföra effekter av olika former av fysisk aktivitet på måttlig till hög intensitetsnivå under pågående cytostatikabehandling (delarbete III–IV). För att undersöka deltagarnas upplevelser av att vara fysiskt aktiva under cytostatikabehandlingen genomfördes intervjuer (n=13), både individuella och i fokusgrupp med deltagare från studie 2 (delarbete II). Resultat: Fysisk aktivitet i form av dagliga promenader var genomförbart, och följsamheten mot stegmålet 10 000 steg/dag var stabil under interventionsperioden; med ett genomsnitt på ca 8300 steg/dag (delarbete I). Kvinnor som deltagit i fysisk aktivitet under cytostatikabehandlingen upplevde minskad emotionell stress, en fysiskt starkare kropp samt socialt stöd från både studiepersonal och andra kvinnor i studien (delarbete II). Fysisk aktivitet på måttlig till hög intensitetsnivå, och särskilt kombinerad styrke- och konditionsträning under pågående cytostatikabehandling minskade signifikant symtom, och förbättrade – eller bevarade – fysisk kapacitet och hälsorelaterad livskvalitet jämfört med en kontrollgrupp (delarbete III–IV). Konklusion: Denna avhandling påvisar att kombinerad styrke- och konditionsträning är mer effektivt för att minska cancer relaterad fatigue och öka muskelstyrka i både över- och underkropp jämfört med enbart konditionsträning. Högintensiv konditionsträning med kort duration är lika effektivt som konditionsträning med längre duration på måttlig intensitetsnivå för att behålla konditionsnivån under cytostatikabehandling för den här populationen. Fysisk aktivitet beskrevs av kvinnorna som ett verktyg för att främja fysisk, psykisk och social hälsa, och trots symtombörda kunde de allra flesta vara fysiskt aktiva under pågående behandling med cytostatika. Kunskapen från studierna i denna avhandling kan användas av vårdpersonal inom onkologisk vård för att rekommendera den typ av fysisk aktivitet som sannolikt skulle vara mest effektiv för att förbättra hälsa och livskvalitet hos kvinnor med bröstcancer som genomgår cytostatikabehandling.