Adoptivfamiljers återresor till barnens födelseländer

Sammanfattning: Den här kvalitativa studien undersöker adoptivfamiljers återresor till barnens födelseländer. Analysmaterialet består av intervjuer med barn och föräldrar i tio svenska adoptivfamiljer både inför och efter genomförda adoptionsåterresor. I fokus för studien står frågor om hur barn och föräldrar resonerar kring beslutet att göra en återresa, planeringen av resans innehåll och upplevelserna av resan. Analyserna visar att både barn och föräldrar är delaktiga i att planera och genomföra adoptionsåterresorna. Bland annat förhandlar familjemedlemmarna om resornas inriktningar, funktioner och betydelser. Adoptionsåterresor blir till i samspel mellan barn och föräldrar, rekommendationer för återresor, förhoppningar, förutsättningar, möjligheter, risker och inte minst individuella rädslor. Studien nyanserar allmänna idéer om att en adoptionsåterresa enbart är till för adopterade och föreslår att vi behöver förstå resorna som ett gemensamt familjeprojekt. Dessutom synliggör studien att familjeadoptionsåterresor är ett resultat av dynamiska familjeprocesser som skapar och aktualiserar värden och ideal om familjeliv, föräldraskap, barn, semestrar och pengar – och att barn är en del av hur sådana värden och ideal skapas. För att fånga den komplexitet som omger familjers adoptionsåterresor har studien krävt en kombination av teorier och metoder från barn- och barndomsstudier samt familjestudier med turismvetenskaplig forskning och ekonomisk sociologi. Studien är ett resultat av förhållningssätt som tar fasta på rörligheten i begrepp som familj, barn, föräldraskap, ursprung, pengar och återresande och pekar på betydelsen av att se barn som sociala och kulturella aktörer i sin egen rätt. Avhandlingen bidrar teoretiskt och metodologiskt till forskning om adoptionsåterresor, ursprungsresor och familjesemestrar.