Glucose degradation products in peritoneal dialysis fluids
Sammanfattning: Popular Abstract in Swedish Patienter som lider av kronisk njursvikt måste avlägsna extracellulärt vatten och slaggprodukter från kroppen för att överleva. Ett alternativ är behandling med peritoneal dialys (PD). Vid en PD behandling fylls och töms bukhålan kontinuerligt med en till tre liter PD vätska fyra gånger om dagen som oftast innehåller glukos som osmotiskt agens. Glukosen skapar ett osmotiskt tryck över peritonealmembranet vilket är orsaken till att patienten kan avlägsna vatten och slaggprodukter effektivt från blodbanan till dialysatet. Under produktionen av PD vätskor är värme steriliseringen ett måste för att få en steril produkt. Under processen bildas bl.a. reaktiva karbonylföreningar som kallas glukosnedbrytningsprodukter (GDPs). Dessa substanser förstör bukhinnan och är en bidragande orsak till ultrafiltrationsproblem hos patienter. GDPs har även visat en toxikologisk effekt på många in vivo system som exempelvis ökad bildning av AGEs, ökade halter av tillväxtfaktorer som VEGF samt hämmar de bildandet av CA 125 och uppvisar cytotoxicitet i olika in vitro system. Ett steg i rätt riktning är förekomsten av nya biokompatibla multikompartment påsar som har introducerats på marknaden. Dessa vätskor har ett lågt pH (mellan 2.2-3.2) i glukosdelen samtidigt som glukoskoncentrationen är hög vilket resulterar i att låga halter av GDPs bildas. Trotts detta varierar GDP halterna kraftigt mellan olika fabrikanter, både mellan de biokompatibla och de konventionella vätskorna. Detta beror främst på att produktionsföretagen har olika tillverkningssätt och olika steriliseringsprocesser. 3,4-dideoxyglukoson-3-en (3,4-DGE) har visat sig vara den mest toxiska GDP som bildas i PD vätskor. Dess toxicitet har konfirmerats i flera in vitro studier, bl.a. inhibering av fibroblastcell tillväxt, sårläkningshämning med mesotelceller, inducering av apoptos i leukocyter och i njurceller samt hämmande effekt på immunceller. 3,4-DGE står i en temperaturberoende jämvikt med en pool av 3-deoxyglukoson (3-DG) och 3-deoxyaldos-2-en (3-DA). Vid lagringstemperaturer över rumstemperatur ändras jämvikten i poolen och koncentrationen av 3,4-DGE ökar medan 3-DG minskar (3-DA har ej identifierats). Vid lagring och transport av konventionella PD vätskor kan korta temperaturökningar snabbt generera höga halter av 3,4-DGE från dess pool, vilket kan göra vätskan högt cytotoxisk. När temperaturen sänks minskar minskar även 3,4-DGE koncentrationen men med en mycket långsammare takt. Det är därför viktigt att optimera olika parametrar som pH, glukoskoncentration, påsdesign och lagringstemperatur för att minimera bildandet av GDPs. Det är också viktigt att ha kontroll över vilka temperaturer PD vätskorna blivit utsatta för innan patienten använder dem.
Denna avhandling är EVENTUELLT nedladdningsbar som PDF. Kolla denna länk för att se om den går att ladda ner.