Dynamics of tuberculosis infection in Sweden

Sammanfattning: Popular Abstract in Swedish Det finns två skäl till att Sverige lämpar sig särskilt väl för att studera tuberkulosepidemiologi: 1) den svenska tuberkulosepidemiologin har gått från en svår epidemi i slutet av 1800-talet, fullt i paritet med de värst drabbade länderna globalt idag, till den situation vi har idag nästan helt utan inhemsk smittspridning. 2) En allt större del av befolkningen som växte upp och smittades under 1920 och 30-talen når hög ålder och riskerar att aktivera en latent tuberkulosinfektion genom sjukdomar eller medicinska behandlingar som försvagar immunförsvaret. Man kunde därför förvänta sig att allt fler i de högsta åldersgrupperna skulle aktivera en gammal tuberkulosinfektion och insjukna i aktiv tuberkulos. Så är det emellertid inte utan tuberkulossjukdom minskar även i dessa åldersgrupper vilket skulle kunna tyda på en hög grad av spontan utläkning av tuberkulosinfektion över tid. Denna avhandling visar att cirka 10 % av de som smittas med tuberkulos också insjuknar men gör det inom de första åren efter smittillfället. Sedan smittöverföringen av tuberkulos i det närmaste upphörde i slutet av 1960-talet insjuknar endast 2 % av de som smittas. Utifrån underlaget i vår studie läker smittade individer ut sin tuberkulosinfektion i en takt av 4,5 % årligen. Sedan tuberkulosepidemin nästan helt avstannade under andra halvan av 1900-talet är det i allt större utsträckning den utlandsfödda befolkningen som insjuknar efter att ha blivit smittade i sina respektive hemländer. Vi har kunnat visa att risken att insjukna sjunker snabbt efter ankomst till Sverige. Vi har också utvärderat nyttan av ett nytt, immunologiskt test för latent tuberkulosinfektion vid fall av misstänkt aktiv tuberkulos. Detta så kallade Quantiferontest fungerade dåligt vid lungtuberkulos, den vanligaste formen av tuberkulos, men skulle kunna tillföra viss hjälp som komplement vid undersökning av misstänkt lymfkörteltuberkulos.