Effects of dissolved humic matter on phytoplankton

Sammanfattning: Popular Abstract in Swedish Många sjöar i Sverige och i andra delar av den norra hemisfären blir allt brunare. Detta beror på att mer färgat organiskt material (humösa ämnen) sköljs ut från den omkring liggande marken och transporteras sen in i sjöarna. I min avhandling har jag undersökt om detta leder till att det blir mörkare i sjöarna, och hur detta i så fall påverkar växtplankton, dvs. små mikroalger som finns fritt fördelade i vattnet. I min första studie fann jag att det som väntat är mörkare i bruna sjöar jämfört med klara sjöar. Storleken på sjön är dock också viktig, eftersom temperatursprångskiktet ligger djupare i större sjöar. Under sommaren är sjöar skiktade och det finns då ett övre varmt skikt där växtplanktonen lever. Om detta övre skikt blir tjockare genom att temperatursprångskiktet ligger djupare så försämras ljusklimatet i sjön. I två olika experiment kunde jag bekräfta att ljusförhållandena i bruna sjöar påverkar växtplankton i stor utsträckning. När det inte finns tillräckligt med ljus i sjön produceras också mindre växtplanktonbiomassa. Vid ljusbrist p g a hög tillförsel av humusämnen från land producerar växtplankton också mindre syrgas och respirationen blir större än fotosyntesen, varvid sjöarna avger koldioxid till atmosfären. Däremot har jag inte hittat några samband mellan brunhet och artsammansättningen av växtplanktonsamhället. Det fanns alltså inga arter som gynnades eller missgynnades speciellt i bruna sjöar. Sammanfattningsvis har jag med min forskning visat att det verkar troligt att mängden växtplankton kan minska i sjöarna när vattnet blir brunare. Detta innebär att det finns mindre mat för växtätande organismer, och i förlängningen kan detta även leda till att det produceras färre och mindre fiskar i sjöarna.