Kvantitativa modeller för lokalisering av sågverk med tillämpning på Norrbottens län

Sammanfattning: En kraftig strukturomvandling pågår inom svensk sågverksindustri. Den har inneburit att produktionen allt mer har förskjutits mot de större sågverken. Historiskt har flera olika faktorer drivit på strukturomvandlingen. Sågverken som producerar mindre än 50 000 kubikmeter per år står idag bara för 30% av den totala produktionen, vilket kan jämföras med 70% på 50-talet. Sågverksstrukturen debatteras återkommande inom branschen. Den övergripande forskningsfrågan för detta arbete är "Hur bör strukturen av produktionsanläggningar utformas inom sågverksindustrin med avseende på antal anläggningar, deras storlek och lokalisering?". Syftet är att utveckla kvantitativa modeller lämpade för analys av hur antalet sågverk, storleken på sågverken samt deras lokalisering påverkar konkurrensförmågan för en grupp av sågverk. Gemensamt för de arbeten som tidigare har analyserat strukturfrågor i sågverksindustrin och som refereras här, är att de behandlar frågor om transportkostnader för olika lokaliseringar var för sig. En teoretisk referensram för arbetet skapas och används senare som stöd för modellutvecklingen. Den teoretiska utgångspunkten för det här arbetet är i första hand totalkostnadssynsättet med trade-off-relationer mellan olika kostnadsfaktorer. Fyra kvantitativa modeller utvecklas, tre plangeometriska och en nätverksmodell. De plangeometriska modellerna har som utgångspunkt den klassiska lokaliseringsteorin. De har en begränsad tillämpbarhet men skapar en förståelse för hur några lokaliseringsfaktorer principiellt påverkar sågverksstrukturen. Nätverksmodellen är däremot direkt tillämpbar på verkliga lokaliseringsfrågeställningar bl a pga att den har en betydligt högre detaljeringsgrad. I den första plangeometriska modellen lokaliseras sågverk i en skog längs en linje genom att minimera totalkostnaden för råvarutransport och sågverksproduktion. I den andra modellen minimeras totalkostnaden för att lokalisera sågverk i hexagonala timmerfångstområden. I den tredje modellen lokaliseras ett sågverk och dess timmerfångstområde i förhållande till ett givet efterfrågecentrum genom maximering av vinsten. Härvid beaktas försäljningsintäkter för sågad vara och flis samt kostnader för råvarutransport, sågverksproduktion och färdigvarutransport. Timmerfångstområdet modelleras som en segmentbeskuren cirkel. Resultaten från beräkningar med de första två modellerna visar att det optimala avståndet mellan sågverken och sågverksstorleken ökar med ökad grad av skalekonomi och minskar med ökad råvarutransportkostnad. Vid ökad timmertillväxt minskar det optimala avståndet mellan sågverken medan sågverksstorleken ökar. Likartade resultat fås med den tredje modellen. Här visas också att sågverkets optimala lokalisering relativt marknaden är beroende av förhållandet mellan kostnaderna för råvaru- och färdigvarutransport samt av såg- och flisutbytena vid sågverken. Höga utbyten och färdigvarutransportkostnader ger en mer marknadsnära lokalisering, medan låga utbyten och höga råvarutransportkostnader ger en mer råvarunära lokalisering...