En välbyggd maskin, en mardröm för själen : det svenska fängelsesystemet under 1800-talet

Sammanfattning: Popular Abstract in Swedish Ordet "fängelse" ger mångfaldiga och motstridiga associationer; till höga murar och gallerförsedda fönster, till inspärrning, straff och farliga brottslingar men också till förtryck, utstötthet och trasiga människor. De svenska fängelserna växte fram under 1800-talet och var en del i en internationell trend. Fängelset framställdes som ett stort humanitärt och straffrättsligt framsteg och som ett universellt botemedel mot den till synes ökande brottsligheten och samhälleliga oron. I takt med att de högt ställda förväntningarna på fångarnas förbättring och brottslighetens minskning inte infriades försköts fängelsernas målsättningar. Fängelset formades under 1800-talets andra del allt mera till en värld av kontroll och disciplin där inre ordning och säkerhet blev både det främsta tecknet på framgång och det viktigaste skälet till dess fortlevnad. Vid sekelskiftet 1900 tillbringade 90% av fångarna hela sin strafftid i ensamcell under strikt kontroll och isolering. I detta system skapades också "fången" både som en abstrakt kategori och som ett underordnat subjekt. Allt sedan mitten av 1800-talet har fängelset intagit den centrala platsen i de flesta länders straffsystem. Dess oöverträffade styrka i jämförelse med andra strafformer har varit möjligheten att förorda detta utifrån olika intressen och utgångspunkter. Beroende på vem som gjorde bedömningen kunde fängelsets vedergällande, avskräckande, inkapaciterande eller rehabiliterande funktion framhållas.