Psykiskt välbefinnande och arbetslöshet : Psykiskt välbefinnande och arbetslöshet : om hälsorelaterad selektion till arbete

Sammanfattning: I avhandlingen undersöks orsakssambanden mellan arbetslöshet och psykiskt välbefinnande. I avhandlingens första del presenteras tre förklaringar till sambanden: Förankrings- selektions- och den komplementära hypotesen, tillsammans med ett designbaserat klassificeringssystem för arbetslöshetsstudierna.I den andra delen följs 139 anställda inom Skolöverstyrelsen och fyra länsskolnämnder i en prospektiv undersökning från slutet av 1980-talet fram till mitten av 1990-talet. Mätningar av psykiskt välbefinnande och arbetsmarknadsförankring gjordes vid fyra tillfällen, varav en gång före avvecklingen. Tre år efter avvecklingen hade 70 procent av de uppsagda fått nya fasta arbeten, och flertalet var nöjda med sina nya anställningar. Omkring en procent var öppet arbetslösa. Det psykiska välbefinnandet minskade under avvecklingen, men tre år efter avvecklingen hade välbefinnandet återgått till samma nivåer som före avvecklingen, oberoende av om personerna hade erhållit nytt fast arbete eller ej. Däremot hade en sortering till arbetsmarknaden ägt rum. De med högt psykiskt välbefinnande före avvecklingen hade i högre grad erhållit nya fasta arbeten. Selektionshypotesen erhöll starkast stöd tre år efter avvecklingen, medan den komplementära hypotesen bäst förklarade sambandet mellan psykiskt välbefinnande och arbetslöshet ett år efter avvecklingen. Studien visade därmed att lågt psykiskt välbefinnande både kan vara en orsak till, och en effekt av, arbetslöshet eller svag ställning på arbetsmarknaden.I avhandlingens tredje del presenteras en meta-analys med det dubbla syftet att beskriva sambandet mellan psykisk ohälsa och arbetslöshet samt att pröva de tre hypoteserna på tidigare empiriska data. Meta-analysen genomfördes på studier publicerade 1980-1996. Från internationella databaser erhölls 95 oberoende sampel och 189 effektstorlekar, hämtade från 88622 personer. Effektstorlekarna var heterogena, men i drygt 90 procent av samplen var hälsan bättre för arbetande än för arbetslösa. Den komplementära hypotesen erhöll starkast empiriskt stöd. Den genomsnittliga förankringseffekten, uttryckt i punktbiseriala korrelationer, blev 0,16 medan selektionseffekten blev 0,08. Effektstorlekarna hade samband med undersökningarnas design, undersökningsgrupper och geografiska hemvist. Effekterna ordnades i enlighet med klassificeringssystemet till ett effektfält, som i huvudsak visade intern konsistens. I avhandlingens sista del diskuteras praktiska och forskningsmässiga konsekvenser av resultaten.