Follow-up of children with congenital clubfoot. Development of a new evaluation instrument

Sammanfattning: Popular Abstract in Swedish Klumpfot är en medfödd fotfelställning, som drabbar 1 av 1000 barn. Behandlingen består initialt av korrektion av felställningen, genom töjning och eventuellt operation. Det finns flera alternativa metoder att genomföra töjningar, och flera alternativa operationsmetoder. När felställningen korrigerats övergår behandlingen till att bibehålla det uppnådda läget med hjälp av ortos (skena). Även här finns flera olika alternativa metoder. Det finns få vetenskapliga studier som utvärderat klumpfotsbehandling med instrument som visats var tillförlitliga och valida, och där man använt kontrollgrupp för jämförelse. Denna avhandling belyser utvecklingen av ett bedömningsinstrument, Clubfoot Assessment Protocol (CAP), för uppföljning av barn med klumpfot. CAP ger information om flera olika aspekter på klumpfot (morfologi, rörlighet, muskelfunktion, och rörelsekvalitet). Instrumentets reliabilitet, validitet, förmåga att upptäcka förändring och dess kliniska användbarhet studerades prospektivt på 73 konsekutiva barn med klumpfot. Den kliniska användbarheten utvärderades genom att jämföra gipsteknik (enligt Ponseti) med töjningar (enligt Köpenhamnsmetod) och ortosbehandlingen, och genom att studera utvecklingsbetingade motoriska problem hos barn med klumpfot. Metodstudierna visade att CAP kan användas med tillräcklig reliabilitet och validitet. CAP uppvisade en bättre förmåga att beskriva skillnader i fotens status jämfört med det vanligast förekommande instrumentet (Dimeglio Classification System). CAP var också mer känsligt för förändring jämfört Dimeglio´s system. Gipsteknik enligt Ponseti gav, enligt CAP, bättre resultat än töjningar enligt Köpenhamnsmetoden vad gäller rörlighet och rörelsekvalitet vid två års ålder. Dessutom krävdes färre kirurgiska ingrepp. Behandlingen med dynamiska Knä Ankel Fot Ortos (KAFO)/ Ankel Fot Ortos (AFO) visade bibehållet eller något förbättrat kliniskt status och god följsamhet. Utvecklingsbetingade motoriska problem sågs oftare än förväntat hos sjuåriga barnsom behandlats för klumpfot. Detta fynd kunde inte förklaras som en konsekvens av kirurgiska ingrepp eller av fotens funktion. Förmågan att stå på ett ben korrelerade bäst med motoriska problem och skulle kunna vara en screeningmetod i kliniskt arbete med klumpfot. Sammanfattningsvis visar undersökningar att CAP förefaller vara ett värdefullt instrument vid bedömning och uppföljning av klumpfot