Mental ill-health in Sweden. Causes and consequences from an inequality perspective

Sammanfattning: En god hälsa är grundläggande för barns och ungas utveckling, och en förutsättning för socialt och ekonomiskt deltagande under livet. Således innebär bördan av psykisk ohälsa stora utmaningar för både individ och samhälle. Det har rapporterats att den psykiska ohälsan ökar i Sverige dels bland den yngre befolkningen, dels i vissa grupper av den vuxna befolkningen. Det finns svårigheter med att mäta psykisk ohälsa och dess utveckling över tid. Ett skäl är att individer och grupper i befolkningen rapporterar och söker vård för psykisk ohälsa i olika utsträckning. Vidare förändras samsyn och praxis i diagnosticering, samt stigmatisering och attityder mot den här typen av besvär, vilket får anses påverka i vilken utsträckning rapportering sker. Därtill är det svårt att studera orsaker till psykisk ohälsa då det vanligtvis handlar om en kombination av samverkande faktorer. Det finns, bland annat hos beslutsfattare, behov av ökad kunskap om hur den psykiska ohälsan är fördelad i grupper av befolkningen. Det avser dels hur psykisk ohälsa kan kopplas till faktorer såsom utbildning, inkomst och migrationsbakgrund, dels vilka anledningar till psykisk ohälsa som finns och hur de kan förebyggas.Syftet med avhandlingen är att öka förståelsen för faktorer som kan kopplas till psykisk ohälsa, och ohälsans fördelning, bland befolkningen i Sverige. Vi undersöker hur konsekvenserna av psykisk ohälsa skiljer sig i befolkningen, hur skillnader i psykisk ohälsa förhåller sig till inkomst samt hur denna koppling utvecklats över tid. Slutligen studerar vi hur omständigheter relaterade till betyg och betygssystem i skolan påverkar psykisk hälsa bland barn och unga som betygssätts.Avhandlingen består av fyra fristående studier. I studie I visar vi att kopplingen mellan låg inkomst och psykisk ohälsa är betydande bland den vuxna befolkningen i Sverige. Mellan år 1994 och 2011 ökade sannolikheten för att få en psykiatrisk diagnos inom slutenvården med 12,6 procent, medan de relativa och absoluta inkomstrelaterade skillnaderna i diagnoser, mätt med ett koncentrationsindex, ökade med 48,2 respektive 66,7 procent. I slutet av perioden, år 2011, kan vi se att över hälften av de som diagnosticerats med en psykiatrisk diagnos inom slutenvården återfinns bland den femtedel av befolkningen som tjänar minst. Under samma period sker också stora förändringar i befolkningen i Sverige som blir högre utbildad och får en ökad andel med migrationsbakgrund. Vi finner dock att dessa förändringar i befolkningen inte kan kopplas till den ökande ojämlikheten i psykisk ohälsa i någon högre grad, vilket tyder på att det är något annat som driver utvecklingen.I studie II finner vi att bland de som har diagnosticerats med någon av de vanligare psykiatriska diagnoserna relaterade till depression, ångest och stress, så skiljer sig senare arbetsmarknadsutfall mellan olika grupper i befolkningen. Män och högutbildade personer har högre odds för att vara utan arbete och i sjukskrivning, jämfört med kvinnor och lägre utbildade. Utrikes födda personer har också högre odds för att vara utan arbete, men däremot lägre odds för sjukskrivning, jämfört med inrikes födda personer. Slutligen visar studien att ung ålder är kopplad till högre odds för att vara utan arbete och att erhålla sjukersättning, samt lägre odds för sjukskrivning, jämfört med äldre åldersgrupper. Om konsekvenserna av psykisk ohälsa skiljer sig mellan grupper i befolkningen så finns det en risk att detta påverkar redan befintliga ojämlikheter i hälsa och andra levnadsförhållanden. Studiens resultat tyder på att såväl ojämlikhet i förekomst av psykisk ohälsa, som skillnader i konsekvenser av ohälsan, kan vara viktiga att beaktas för att minska bördan av psykisk ohälsa.I studie III finner vi att unga kvinnor som utsattes för generös betygssättning i gymnasiet, det vill säga fick betyg som inte speglade faktiska prestationer, var mindre sannolika att diagnosticeras och få förskrivet läkemedel för psykiska besvär såsom depression och ångest under efterföljande år. I studie IV finner vi vidare att flickor som fick betyg för första gången i lägre ålder, nämligen i årskurs 7 i stället för i årskurs 8, hade ökad sannolikhet att diagnosticeras med depression och ångest i årskurs 9. Bland pojkar och unga män fann vi inga liknande effekter av generös betygssättning och tidigare betyg på psykisk hälsa. Resultaten från de studier som ingår i avhandlingen bidrar till insikter om kopplingen mellan psykisk ohälsa och ekonomiska förutsättningar. De belyser bland annat en mekanism i utveckling av humankapital för vilken evidensläget är ovisst, nämligen att utformningen av betygssystem har betydelse för hälsan bland barn och unga, och således kan vara en bidragande orsak till ojämlikhet i psykisk hälsa, särskilt avseende könsskillnader i psykisk ohälsa.