Konsten att lyckas som par: Populärterapeutiska berättelser, individualisering och kön

Sammanfattning: Popular Abstract in Swedish Avhandlingen fokuserar den framväxande populärterapeutiska kulturen om och för heterosexuella par. Tre fallstudier har utförts; självhjälpsböcker för par, tv-program med relationsfokus samt diskussionsforum på Internet, kopplade till tv-programmen. Den populärterapeutiska kulturen analyseras och diskuteras i relation till teorier om vardagens psykologisering, samt teorier om individualiseringens effekter på par- och familjerelationer (senmodern sociologi), i kritisk dialog med feministisk forskning. I avhandlingen argumenteras för nödvändigheten att kritiskt analysera individualiseringsprocessens effekter på parrelationer och kön. I den populärterapeutiska berättelsen konstrueras ett autonomt ansvarstagande par; ett par som ses som autonom och ansvarigt för att utföra ”pararbete”, men som samtidigt är beroende av den populärterapeutiska expertisens definition av ideal om ”det goda paret” liksom av metoder och verktyg för att förverkliga idealet. Effekten av detta är att den populärterapeutiska berättelsen (på tvärs mot den senmoderna karaktäriseringen) reproducerar meningskonstituerande manus för det heterosexuella paret. Konstruktionen av det autonoma ansvarstagande paret möjliggör också reproduktion av könade stereotyper liksom av könsojämlikhet. Svensk populärterapi talar oftast om paret i könsneutrala termer, men de generaliserade ”verktyg” som erbjuds de deltagande kvinnorna och männen i tv-programmen resulterar i praktiken i en reproduktion av traditionella könsroller: män ”handlar”, ”sätter gränser”, och uppmanas vända sig utåt mot offentligheten, medan kvinnor ska komma i kontakt med sina känslor, ”speglar” männen och uppmanas avstå från att vara ”kontrollerande”. Ojämlikheter relaterade till sociala strukturer och kulturella normer för kön, så som ojämlik omsorgs- och hushållsarbetsdelning, formuleras inte heller som ett ”parproblem” i diskursen utan blir, vad jag kallar, ett ”jämlikt problem”, formulerat i termer av individuella, personliga ”olikheter”. Den populärterapeutiska berättelsen om paret utmanas dock av de (framförallt kvinnliga) skribenterna på webbforumet. Det könsneutrala talet om den heterosexuella parrelationen ifrågasätts här – implicit och explicit – i skribenternas kritiska diskussioner om programmen och, framförallt, i deras delande av egna berättelser. Populärterapeutisk kultur om och för par kan därmed – genom att ge offentlig legitimitet åt parproblem – indirekt vara en utmaning av inte bara dikotomin privat-offentligt utan även dikotomin personligt-politiskt.