Systerskap som politisk handling. Kvinnors organisering i Sverige 1968 till 1982

Detta är en avhandling från Lund University Department of Sociology P.O. Box 114 SE-221 Lund

Sammanfattning: Den andra vågens kvinnorörelse uppstod i Sverige med Grupp 8 1968 under en växande antikrigsrörelse mot USA:s krig i Vietnam. En ny generation kvinnor gick ut på gatorna och krävde fri abort, gratis daghem, organiserade kampanjer mot kvinnors låga löner och sexuell exploatering. Med denna avhandling försöker jag för det första visa vad som karakteriserar den nya kvinnorörelsen i Sverige från 1968 till början av 1980-talet och vad som händer när kvinnor bestämmer dig för att gå ut och kämpa mot orättvisor ur ett köns och klassperspektiv. För det andra hoppas jag att den ska ge en bättre förståelser för de sociala drivkrafter som kämpade för en förändring av existerande könsrelationer under 1970-talet, parallellt ned det jämställdhetsarbete som bedrevs av olika aktörer i riksdagen. Det var en rörelse som skakade om grundvalarna om kvinnors roll i samhället. En rörelse som jag argumenterar för att den omfattades av såväl ett antal självständiga kvinnogrupper runt om i Sverige som kvinnokollektiven ASAB-städerskor och Algotssömmerskor. Dessa gruppers erfarenheter av kollektiva aktioner och av organisering kan inte marginaliseras menar jag. Jag hoppas vidare att den här studien ska ge ett bredare perspektiv på studier av sociala rörelser och kollektiva handlingar. Det sociala landskapet under 1960 och början av 1970 underlättade uppkomsten av en ny kvinnorörelse. För att en radikalisering ska fördjupas krävs politiska möjligheter och öppningar. För Grupp 8 var det den internationella kontexten ? både antikrigsrörelsen och kvinnorörelsen i USA. Andra öppningar var socialdemokraternas klasspolitik där Grupp 8 såg möjligheter att synliggöra situationen särskilt för de lågavlönade kvinnorna i det kapitalistiska samhället. Grupp 8.s politik riktade sig såväl mot detta system som mot olika regeringar. De patriarkala relationerna avslöjades på alla nivåer i samhället. Möjligheten att frigöra sig själva från en förväntad roll som först och främst hustru och mor blev en utmaning för många kvinnor att gå med i rörelsen. Det övergripande fokus i denna avhandling är kvinnors kollektiva handling och sociala protester. Genom att göra en empirisk undersökning av några kvinnogruppers politiska arbete på olika orter i Sverige och några kvinnors kollektiva aktioner på sina arbetsplatser, fokuserar jag på de kollektiva strategier som rörelsen använder sig av för att utmana kvinnors situation inom såväl produktionen som reproduktionen. Kvinnorörelsen som en viktig social kraft var ett resultat av deras kreativa och aktiva hängivenhet och deras förmåga att mobilisera. Den antihierarkiska och antiauktoritära organiseringsformen inte bara underlättade skapandet av en kvinnosolidaritet utan fördjupade även kvinnors medvetande. Den svenska kvinnorörelsen var en politisk kraft utanför de parlamentariska institutionerna och ska förstås inom ramen för den kontexten. Kvinnoaktivisterna agerade för en politik som låg i den stora majoritetens kvinnors intresse och behov. Här kom de omfattande kollektiva aktionerna i form av demonstrationer, appellmöten kombinerad med tidningsförsäljning och uppvaktningar av kommunpolitiker spela en stor betydelse. Det kollektiva handlandet kan karakteriseras som att få kvinnor medvetna om förtryck och diskriminering. Det gjordes med sensationella paroller och slagord. Jag vill argumentera för att det var dessa utåtriktade aktiviteter av kvinnor på olika orter runt om i Sverige som ledde till ett feministiskt mottagande av kvinnorörelsens krav och idéer långt utanför deras egna medlemsled.

  Denna avhandling är EVENTUELLT nedladdningsbar som PDF. Kolla denna länk för att se om den går att ladda ner.